Nu har jag skrivit till EBU igen. Så här:

To Director General of EBU

Noel Curran

Dear Noel, 

I just heard the news that you have made a statement against the harassment of participants how do not refuse to participate as a consequence of your decision to allow Israel to participate in Eurovision 2024. I think what is unacceptable in this situation is your previous decision in this matter, not that people are upset about it. 

I understand that Eurovision is a competition between composers and artists from different countries, and that it is a bad thing to politicise the event. The same thing applies to competition in sports, for example. But there are limits to this principle. The reason is that these artists and composers also represent countries. Previously, Russia has been excluded, both in several sports events and in Eurovision, for the invasion of Ukraine, for having exceeded the limits of what can be tolerated for inclusion in the family of nations who participate. An exception, but with good reasons. 

The question then arises if the war crimes repeatedly committed by Israel against the people in Gaza are more tolerable in relation to the same principles that excluded Russia – or not. Allowing Israel to participate should logically mean that you think these war crimes are more tolerable. Are they? 

I don’t need to repeat what most of us know about the behaviour of the Israeli military, as ordered by the Israeli government. It is simply disgusting and against all principles of humanity. This is not a defence against Hamas. it is mass murder, completely insensitive to the death of more than 13000 innocent children, targeting of journalists so that they cannot report the atrocities and scaring others from taking their place, targeting of help workers so they cannot help innocent Palestinians to survive and also scaring such organisation out of Gaza, blocking necessary transportation of food and medicine at the borders, intentionally causing mass starvation in as a weapon in the war. And in addition spreading unsupported rumours about Hamas plans to attack European countries in an attempt to win support for the war and diminish the condemnation of war crimes..

By this incomprehensible decision you have not only smeared dirt on Eurovision and made a lot of people loose interest in watching it this year, including myself – who was always a Eurovision fan. You have also jeopardised the security of those who participate and the big audience in Malmö. Even if my protests only goes as far as writing letters like this one to you, and refusing to watch, we all know that when people get sufficiently angry and upset, they sometimes do stupid things. If this will happen, I, and many others, will hold you accountable for not having understood the consequences of your decision, although you should have the capacity to do so. 

With this I urge you to ASAP reconsider your decision to allow Israel to participate in Eurovision 2024. It is always better to change a bad route, than to continue just because you once decided to take that route.

Yours Sincerely

Krister Håkansson

 The Israel problem

Skrev just det här brevet till EBU:

Dear EBU,

I understand that Eurovision is a competition between composers and artists from all Europe, not about politics. I also know we have been used to think of Israel as a civilized and democratic country that belongs to the family of other decent European countries. And that Russia, in spite of EBU:s inclusive and non-political principles, crossed a border of decency when they invaded Ukraine, which justified exclusion from the Eurovision.

 

The Israel government has repeatedly expressed that their goal with the ongoing war in Gaza is to “eliminate once for all” all persons who belong to the Hamas government and to the Hamas party. This idea, that a conflict can be resolved by total extinction of the enemy, i.e. killing everybody on the other side, is by itself inhumane and uncivilized. In addition, it is counterproductive and will only give more fuel to the ancient conflict in the region and lead to escalation, and could even threaten world peace. 

 

Even worse are the repeated war crimes committed by Israel in its hunt for Hamas members. To exemplify, when they have suspected that some Hamas members might hide under a hospital, they have bombed the whole hospital, killed innocent patients and health staff and in addition incapacitated the hospital so that future patients cannot receive treatment. According to the World Health Organization (WHO), there have been nearly 600 attacks on healthcare facilities in Gaza and the West Bank since the conflict began. These attacks have resulted in the deaths of 613 people within health facilities in the Occupied Palestinian Territory, including 606 in Gaza and seven in the West Bank, and more than 770 injuries. Out of 36 hospitals in Gaza, today only 15 are partly functional. Israel argues that this is the fault of Hamas, because they use hospitals as shields. But this does not hold in International Law. You do not have the right to bomb hospitals and kill hundreds of civilians even if you think that there is an enemy somewhere among them. 

 

The same faulty reasoning is behind the war itself. Israel says that it was a terrorist act by Hamas to attack and kill a large number of Israel civilians. That is true, and that is of course a very serious crime. But this does not allow the Israelis to commit indiscriminate killing of civilians on the other side as a tit-for-tat. International Law, or any other national law, does not permit murder as revenge. 

 

Another aspect is the lack of proportions. So far, around 1200 Israelis were killed in the attack by Hamas on October 7, to be compared with 25000 civilians, over 10000 of them innocent children, who have been killed by Israeli attacks in Gaza. There is simply no respect for human life, at least if they are Palestinian.

 

Other disturbing facts that can be added to this list of atrocities is the targeting by Israel of journalists who try to report what is happening from inside Gaza. Until now, around 120 journalists have been killed, and among these were cases with helmets and jackets clearly indicating “PRESS”. Targeted attacks and killing of journalists is a war crime according to International Law. There is reason to conclude that these attacks were a deliberate attempt by the Israeli government to obstruct the media from informing the rest of the world what is going on Gaza and thereby exposing repeated war crimes committed by the Israeli forces.

 

Finally we have the situation on the West Bank. Numerous UN resolutions have declared Israeli occupation of the West Bank to be illegal and have demanded Israel withdrawal from occupied territory outside the Israeli border. Instead the Israel government has encouraged Israeli citizens to settle on the West Bank and have assisted them in taking over homes and areas that for generations belonged to Palestinian families. Israeli forces have then protected the settlers with armed force against Palestinians who want their land back. This situation has intensified since the war began, and many Palestinians have now been detained under “administrative detention”, without any criminal charges.

 

In summary, I think we need to reconsider our image of the present Israeli government based on their actions in the ongoing war. Their policy against Palestinians, both in Gaza and on the West Bank, is cruel and inhumane and is based on an unacceptable idea that extinction is the solution, rather than dialogue and mutual understanding, with a two-state solution as a natural result. In contrast, the Israeli government says they want to take over the territories they are now occupying. The government have used intensive propaganda to convince Israeli citizens that their cause is just. “We have the right to defend ourselves” Is a mantra that has been repeated. Of course. But this is not about defense, unless you mean that you can protect yourself from a hostile neighbour by killing him and taking over his house. This is something that goes far beyond what is normally meant by “defense”. 

 

The rest of the world needs to send a wake-up signal to the Israeli people: We see other things than what your government is telling you, and we don’t accept it. Excluding Israel from  Eurovision 2024 is a strong such signal that could help open the eyes of many citizens in Israel to what their government is actually doing. “Your country has, just like Russia, crossed a border of decency with what you are doing to the people in Gaza. And that makes it impossible for us to include your country in Eurovision 2024.”

 

Other considerations are the risk of other countries dropping out if Israel is permitted to participate, and in addition security risks in carrying out Eurovision with such a country as Israel being allowed to participate. 

 

I hope with these arguments, and others you can think of yourselves, you will reconsider the previous decision to allow Israel to participate in Eurovision 2024.

 

Kind regards

Krister Håkansson

 Har Swedbank rätt att likvidera sin Rysslandsfond?

Jag fortsätter att skriva till olika samhällsinstitutioner, nu senast till Swedbank. Anledningen är att de har tänkt att placera sin Robur Rysslandsfond i ett "förvaringsinstitut" med uppdraget att avveckla fonden. D v s definitivt likvidera fonden med alla spararnas pengar. Jag skrev till deras kundombudsman och hävdade att de inte hade rätt att göra så med hänvisning till bankens politiska uppfattning om Rysslands invasion. Det är våra pengar det handlar om, inte bankens hävdade jag.

Jag fick till svar till svar att det var "en samlad bedömning" att "värdet på ryska innehav förväntas vara noll under en lång tid". Dessutom att det inte är bankens politiska uppfattning som ligger bakom, utan "den breda samsyn som råder gentemot Ryssland och prognoser för landets framtid".

När jag kollade kundombudsmannens påstående att värdet var nära noll på Roburs innehav, upptäckte jag att det var så långt sanningen som man kan komma. Jag hoppas fler protesterar och hör av sig till banken.

Jag överklagade alltså det beslutet och begärde en omprövning. Här är brevet i sin helhet: 

From: Krister Håkansson <krihkn@gmail.com>
Date: Friday, 4 August 2023 at 20:23
To: Krister Håkansson <krihkn@gmail.com>
Subject: Re: Hanteringen av Rysslandsfonderna

Hej igen!

Jag har mottagit svar på nedanstående den 11 juli 2023, men jag är fortfarande inte nöjd och vill därför att ni omprövar beslutet på följande grunder:

I svaret hänvisas till ”en bred samsyn” när det gäller att göra affärer med Ryssland samt därutöver att ”värdet på ryska innehav förväntas vara noll under lång tid” enligt en ”samlad bedömning”.

Om vi börjar med det sista påståendet, så kontrollerade jag om det stämmer att värdet på ryska tillgångar är nära noll. Till min förvåning så har värdet tvärtom ökat de senaste året, även i aktier som ingår i Robur. Rejält i många fall! Du kan se utvecklingen på Moskvabörsen här:

https://tradingeconomics.com/russia/stock-market

Om du klickar på de olika tidsperioderna, kan du se att ökningen bara det senaste året har varit c a 40%. Roburaktier som gått upp och som jag hittade i listan är Polymetal International (+109% på ett år), och Norilsk Nickel (+13,7%). Flera aktier ingår inte i Moex, men TBC bank från Georgien hittade jag här:

https://www.londonstockexchange.com/stock/TBCG/tbc-bank-group-plc/company-page

Om du klickar på 5 år, ser du att värdet på deras aktier har gått upp med över 300% sedan kriget började, och jämfört med tidpunkten strax före kriget så är värdeökningen c a 200%.

 

Roburs näst största post är i NAC Kazatomprom och dess värde i dag är ungefär det dubbla, jämfört med tidpunkten före kriget, se här:

https://www.londonstockexchange.com/stock/KAP/joint-stock-company-national-atomic-company-kazatomprom/company-page

 

För den tredje största posten i Robur, Ignitus, så är värdet i dag ungefär detsamma som innan kriget startade, se här:

https://www.londonstockexchange.com/stock/IGN/ab-ignitis-grupe/company-page

 

Fjärde största posten är Kaspi. KZ och där är värdet ungefär det dubbla i dag, jämfört med innan kriget. (Den aktien gick upp kraftigt efter att kriget började fram till oktober 2021, rasade sedan, och därefter har den återhämtat sig till en nivå på det ungefär det dubbla jämfört med januari 2021.) Se här:

https://www.londonstockexchange.com/stock/KSPI/joint-stock-company-kaspi-kz/company-page

 

Vad jag kan se, så stämmer alltså inte påståendet att värdet på ryska aktier är nära noll? De flesta av Roburs poster har ökat rejält i värde, d v s tvärtom till vad du skrev i ditt svar. Har jag rätt, eller är det något jag inte förstått i detta? (Jag är inte ekonom, har bara tittat på hur värdet har förändrats enligt bland annat statistisk från London Stock Exchange.)

 

Just nu går det inte att handla för oss som västerlänningar på den ryska börsen, men det är inte samma sak som att värdet på gjorda investeringar av sig själva har förvandlats till noll! Det är i så fall Swedbank som genom det här förslaget ser till att så sker. Det är som att ha grävt ner en kista med pengar någonstans som man inte kan komma åt inom t ex två år. Pengarna är där de är, och de har samma värde som när jag grävde ner dem. Att jag inte kan komma åt dem under två år betyder inte att de tillfälligt förlorar sitt värde. Den dag jag kan hämta pengarna kan jag använda dem. (Om inte någon från Swedbank hittar dem och eldar upp dem 😊 ) Den dag kriget är över och vi förmodligen har en ny regim i Kreml, så har de investeringar som jag och andra gjort via Robur Rysslansfond på samma sätt fortfarande ett värde. Om utvecklingen fortsätter på Moskvabörsen kommer dessutom våra tillgångar vara större än före kriget. Ingen kan säga säkert hur det kommer att gå med det, det kan man aldrig med aktier. Det enda man kan vara säker på att de i varje fall kommer att ha ett värde som långt högre än noll.

 

Så till den ”breda samsyn” som råder när det gäller att göra affärer med Ryssland just nu. Även om jag hade haft en annan uppfattning än majoriteten, så kan man inte med hänvisning till en ”bred samsyn” konfiskera mina besparingar. Det är mina pengar som ni förvaltar genom den här fonden. Jag anser inte att en utbredd uppfattning ger banken rätt att i praktiken på ett medvetet sätt handla så att mina besparingar blir värdelösa. Det är inte det jag gett banken förtroendet att göra. Jag anser helt enkelt att ni inte har rätt att göra så.

 

Nu delar jag faktiskt den allmänna uppfattningen att man inte skall göra affärer med Ryssland i nuläget. Men när kriget tar slut och vi får en annan regim i Kreml kommer sanktionerna så småningom att upphöra från båda håll. I ett historiskt perspektiv kan man nog vara ganska säker på det. Allt har sin tid. , det kan man vara säker på. Att i det läget ha avhänt sig möjligheten att låta mig och andra sparare återfå det vi har sparat, är helt enkelt dumt, oetiskt och ansvarslöst av Swedbank i mina ögon. Kanske dessutom olagligt?

 

Jag tycker ni skall göra som Pensionsmyndigheten har aviserat att de skall göra: Låta besparingarna vara där de är, och när det blir möjligt att handla igen, låta spararna avgöra om de då vill sälj eller behålla sina fonder. Att bilda ett ”förvaringsinstitut” med syfte att likvidera fonden är alltså en idé jag motsätter mig å det starkaste.

 

Med denna information och av dessa skäl vill jag alltså att baken omprövar sitt tidigare beslut.

 

Vänliga hälsningar

Krister Håkansson

 

Krister Håkansson 

Alsnögatan 46

11644 Stockholm

Sweden 

Tel +46 73 70 80 768

 Jag har nu även fått svar av UD, se korrespondensen nedan:

From: Krister Håkansson <krihkn@gmail.com>
Date: Thursday, 12 January 2023 at 22:48
To: Niklas Eriksson <niklas.eriksson@gov.se>
Subject: Re: Angående tillämpning av lagen om vapenexport efter Turkiets anfall mot norra Syrien

Hej, Niklas och ursäkta att även mitt svar dröjde!

Jag har skrivit till ISP i ärendet och de säger att de förstår mina invändningar men hänvisar i sin tur till er (regeringen). De har att rätta sig till de politiska avväganden som regeringen gör. Jag har läst deras uttalande på den sida du hänvisar till.

Jag tycker ni borde förstå vilken skada ni åsamkar Sverige och vårt internationella anseende genom att ge vika från kraven från en auktoritär regim som systematiskt bryter mot människorättsliga principer. Med normal tillämpning av den svenska vapenexportlagstiftningen borde vi inte tillåta vapenexport till Turkiet, vilket också var regeringens och hela Riksdagens ståndpunkt 2019. Sedan dess har inget hänt i Turkiet på de punkter som ledde till detta beslut. Att Sverige vill komma med i NATO och att Erdogan försöker utnyttja denna önskan för att förmå Sverige att bryta emot värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter är inget vi borde ställa upp på. Sverige har uppfyllt de krav som NATO ställer på nya medlemsländer och vi har t o m uppfyllt de krav som fanns i det skandalösa avtalet som slöts med Turkiet av den tidigare regeringen. Vår ståndpunkt borde vara att vi har uppfyllt vår del av avtalet och om detta inte räcker för Turkiet är det ett problem som NATO får hantera internt. Om de inte kan det, finns det ingen anledning för Sverige att krypa mer för Erdogan och göra oss till ett ännu större internationellt åtlöje än vad vi redan har gjort. Beslutet om att söka medlemskap i NATO fattades i panik efter Rysslands anfall mot Ukraina, men med lite distans till det tror jag de flesta experter är överens om att risken inte är speciellt stor för att Ryssland inom överskådlig tid skulle få för sig att anfalla Sverige. Att militära partsintressen vädrar morgonluft och försöker utnyttja situationen är naturligt, men måste vägas emot mer objektiva experters slutsatser. Det finns fortfarande ett stort värde av att bibehålla vår neutralitet som måste vägas emot konsekvenserna av att ställa upp på allt som Turkiet kräver för att de skall häva sitt veto mot det svenska medlemskapet. En sådan ståndpunkt skulle rädda en del av vad vi har förlorat genom fjäskandet för Erdogan och sätta press på NATO som organisation att undanröja de turkiska hindren. 

Till detta kan läggas att det sker en utveckling i antidemokratisk riktning även i en del andra NATO-länder. Det är t ex ganska troligt att Trump blir återvald i USA, vilket i sin tur betyder att vi hamnar på en sidan där vi inte vill vara med en demokratiskt tvivelaktig nation som ledande NATO-nation. Vi ser just nu hur andra NATO-länder (de baltiska) medvetet provocerar Ryssland genom att bl a diskutera förbud mot det ryska språket, trots att en stor andel av deras invånare är rysk-talande. Om det leder till en öppen konflikt med Ryssland, blir vi genom ett NATO-medlemskap tvungna att ge oss in i ett sådant krig. Vill vi det?

 

Sammanfattningsvis menar jag att den nuvarande situationen är en följd av politiska påtryckningar på ISP, och att skulden därför ligger på regeringen, inte på ISP. Jag menar också att vi skadar oss själva genom att fortsätta blidka orimliga krav från auktoritära NATO-länder, samt att beslutet om att söka medlemskap i NATO fattades i panik och att vi i dag borde ha lite mer is i magen och därigenom sätta press på NATO-organisationen för att lösa problem som egentligen är deras interna, inte Sveriges.

 

Hur ser du på ovanstående resonemang?

 

Vänliga hälsningar

Krister

 

Den ons 21 dec. 2022 kl 14:37 skrev Niklas Eriksson <niklas.eriksson@gov.se>:

Hej Krister,

 

Tack för din fråga och jag får be om ursäkt för att det dröjt så länge med att besvara den.

 

För frågor som rör enskilda tillståndsbeslut för export av svensk krigsmateriel så får jag hänvisa till Inspektionen för strategiska produkter. För det ärende som din fråga gäller så har ISP publicerat ett inlägg på sin hemsida. Se länk här: https://isp.se/nyheter/tillstand-for-foljdleveranser-av-krigsmateriel-till-turkiet/

 

 

Mer generellt om tillståndsprocessen kan jag säga att ISP alltid ska göra en helhetsbedömning i varje enskilt ärende så länge ovillkorliga hinder inte föreligger. Med ovillkorliga hinder menas tex vapenembargon. Villkorliga hinder, vilket är vad du räknar upp i din fråga, kan dock föreligga och export ändå medges. Det rör sig då inte om ett brott mot regelverket.

 

Jag hoppas att detta bringar klarhet i dina funderingar.

 

Vänligen,

Niklas

Diskussionen med ISP och Exportkontrollrådet

 Så här svarade jag på det senaste svaret från ISP och Exportkontrollrådet:

Hej, David och tack för svaret!

Det gläder mig att du förstår mina argument. Jag förstår att det kan finnas information som jag inte känner till och som du inte kan berätta, och då blir det svårt att diskutera relevansen av sådan information. Men i den mån vi är överens om att folkrättsliga regler och FN-stadgan är överordnade (ovillkorliga skäl i lagens mening), blir det i så fall svårt för mig att föreställa mig vad som skulle kunna väga tyngre. 

Om det är så att politiker, t ex utrikesministern, har uttalat att ni bör tillåta vapenförsäljning till Turkiet bara för att öka våra chanser att Erdogan skall sluta att obstruera i NATO-processen, så skulle en sådan påtryckning strida mot lagen. Att ställa upp på en sådan uppmaning skulle också strida mot lagen. Inte bara politikerna, utan också ni som tjänstemän är förstås skyldiga att följa lagen? 

Jag förstår att ni hamnar i ett dilemma om lagen säger en sak och de som bestämmer över er en annan, men som jag ser det kan ni inte komma ifrån ert ansvar att tillämpa lagen som den är skriven genom att hänvisa till vad politiker har uppmanat er att göra. Det finns många exempel från historien som visar att det inte håller i slutändan när folk ställs till svars.

Med andra ord: Om du och andra på ISP och i Exportkontrollrådet tycker att det här är fel, precis om både ni och majoriteten i Riksdagen kom fram till för några år sedan, så borde ni stå på er och inte ställa upp på det här. Det är min uppfattning i varje fall.

 

Vänliga hälsningar

Krister

 

From: David Åhlén <david.ahlen@isp.se>
Date: Friday, 9 December 2022 at 10:44
To: Krister Håkansson <krihkn@gmail.com>
Cc: utrikesdepartementet.registrator@regeringskansliet.se <utrikesdepartementet.registrator@regeringskansliet.se>, statsradsberedningen.registrator@regeringskansliet.se <statsradsberedningen.registrator@regeringskansliet.se>
Subject: SV: Korrigering: RE: Angående tillämpning av lagen om vapenexport efter Turkiets anfall mot norra Syrien

Hej igen Krister,

 

Jag förstår din invändning. Som sagt förhindrar sekretessen oss från att diskutera enskilda länder.

 

Allmänt är det alltså så att ISP bara lämnar tillstånd då det inte föreligger några ovillkorliga hinder och de försvars- och säkerhetspolitiska skälen för en export väger tyngre än de utrikespolitiska skäl, inklusive villkorliga hinder, som talar emot den.

 

Vänliga hälsningar,

 

David

 

David Åhlén

Enhetschef

Enheten för krigsmateriel

 

Inspektionen för strategiska produkter (ISP)

Box 6086, 171 06 Solna  |  Besök: Vretenvägen 13B, Solna  

Tel: 08-406 31 14  |  E-post: david.ahlen@isp.se  |  Webb: isp.se

Mitt svar till ISP

Hej, David och tack för ditt svar!

Jag förstår att det är vår ansökan till NATO som påverkat helhetsbedömningen och också att den inom regelverket kan göra det. Men samtidigt finns det som du skriver internationella förpliktelser som är överordnade, och en av de starkaste är förmodligen FN:s konvention om medborgerliga och mänskliga rättigheter, som ju Sverige har skrivit under. Några av de mest grundläggande rättigheterna är

• Rätt till frihet och säkerhet
• Rätt till en rättvis rättegång och effektivt rättsmedel
• Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
• Yttrandefrihet

I regeringens rapport ”Turkiet – Mänskliga rättigheter. Demokrati och rättsstatens principer 2021” konstateras bl a:

 

Respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande. Situationen präglas av det tvååriga undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket 2016 och påföljande lagändringar, vilka har försvagat viktiga demokratiska kontrollmekanismer och stärkt presidentämbetet ytterligare. Inte minst rättsväsendets oberoende och rättssäkerheten har undergrävts. Europadomstolens domar verkställs inte konsekvent. Korruption fortsätter att vara ett utbrett problem.

Lagar mot terrorism och brott mot staten, liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker. Detta gäller även oppositionspolitiker, särskilt från det prokurdiska Folkets demokratiska parti (HDP).

Den negativa utvecklingen fortsätter avseende yttrande-, press- och informationsfriheten, med trakasserier av rättslig karaktär, frihetsberövanden, hot och våld mot journalister, övervakning, regleringar och självcensur.

Det civila samhället i Turkiet är aktivt, men dess utrymme att verka krymper, bland annat som ett resultat av nya lagar. Rättsliga åtgärder och andra efterräkningar mot människorättsförsvarare och advokater som försvarar oppositionella har ökat. Hbtqi-personer utsätts regelbundet för diskriminering.

Vi kan säkert vara överens om att situationen i Turkiet inte har förändrats sedan rapporten skrevs, i varje fall inte till det bättre?

Det var med just dessa skäl som ISP tidigare kom fram till att vapenexporten till Turkiet bör upphöra: Skälet för ISP:s beslut var i första hand att regeringen den 10 oktober 2019 genom utrikesministern uttalade att Turkiets militära operation i Syrien strider mot de folkrättsliga reglerna och FN-stadgan.

Frågan som uppstår är alltså: Strider inte motsvarande militära operation 2022 mot de folkrättsliga reglerna på samma sätt som de gjorde för några år sedan? Tillhör inte FN-stadgan och de folkrättsliga reglerna sådant som även 2022 bör vara överordnat försvarspolitiska intressen – och därmed utgöra hinder för vapenexport till ett land som Turkiet under nuvarande regim?

Jag tycker en intressant historisk parallell är beslutet att tillåta Tyska Riket att transportera vapen och trupper till Norge under andra världskriget: Försvarspolitiskt var det väl motiverat eftersom det bidrog till att hålla Sverige utanför kriget. Men i förhållande till folkrättsliga principer och en FN-stadga som då fortfarande inte existerade, var det förstås totalt oacceptabelt. Det är en skam som svenskar fortfarande bär på, över ett halvsekel senare. Hur många norrmän som dödades till följd av det beslutet får vi aldrig veta, bara att det måste ha varit ett mycket stort antal.

I dag vet vi att Turkiet angriper den kurdiska minoriteten i norra Syrien och i Irak, förutom att landet i övrigt bryter mot flera folkrättsliga principer genom förföljelser av oliktänkande och på mycket lösa grunder utpekar medborgare som ”terrorister”. Vi kan också vara säkra på att svenska vapen vi säljer till den turkiska regimen kommer att användas för att döda ett okänt antal kurder och andra invånare i de områden som attackeras.

Hur ser du på ovanstående invändningar mot beslutet att tillåta vapenexport till Turkiet 2022? Är inte FN-stadgan och folkrättsliga principer överordnade ett politiskt intresse som att bli NATO-medlem? 

Som jag ser det utnyttjar president Erdogan sitt veto för att tvinga oss till handlingar och uttalanden som strider både mot våra internationella förpliktelser och mot vad vi själva vill och tycker. Det värsta är att vi förnedrar oss själva genom att ställa upp på ett sätt som i mina ögon skulle kunna handla om korruption: Lagens definition av bestickning är att ”försöka påverka beslut, gynnande av utfall genom muta eller annan s.k. otillbörlig belöning. (Se kap 17, § 7 i brottsbalken.) Vi säljer vapen till någon vi inte borde och i gengäld hoppas vi att det leder till att Erdogan låter oss bli medlemmar i NATO.

Till saken hör att jag inte tror Erdogan kommer att nöja sig med detta. För varje eftergift vi gör, kommer han att kräva nya, precis som han har gjort med den växande listan av personer som han vill ha utlämnade. Erdogan är en affärsman i politikens värld som försöker få ut det mesta möjliga och spela ut olika parter mot varandra. Ni som beslutar om Sveriges väg i detta borde också fundera på hans relationer med Rysslands president, Vladimir Putin, som han har goda förbindelser med: Vilka förmåner har Erdogan fått av Putin för att hindra Sverige och Finland från att bli medlemmar i NATO?

 

Vänliga hälsningar

Krister Håkansson

 

Svaret från ISP

From: David Åhlén <david.ahlen@isp.se>
Date: Monday, 5 December 2022 at 12:38
To: krihkn@gmail.com <krihkn@gmail.com>
Subject: VB: Angående tillämpning av lagen om vapenexport efter Turkiets anfall mot norra Syrien

Hej Krister,

 

Tack för dina synpunkter. 

 

ISP:s bedömningar av enskilda mottagarländer för svensk krigsmateriel omfattas av sekretess eftersom de innehåller uppgifter som kan skada Sveriges förhållanden till mottagarländerna om de röjs. Vi kan därför inte kommentera Turkiet närmare.

 

Mer allmänt tål det att påpekas att din beskrivning av regelverket för krigsmaterielexport förbiser centrala bestämmelser. 

 

1 § andra stycket i lagen (1992:1300) om krigsmateriel anger att tillstånd enligt lagen får lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. 

 

Avvägningen mellan dessa olika intressen, som i grunden är just politiska, är kärnan i den helhetsbedömning som ISP gör i varje tillståndsärende. Av regeringens senaste proposition med ändringar i krigsmateriellagen framgår att en helhetsbedömning alltid ska ske om inte ovillkorliga hinder föreligger. Se prop. 2017/18:23, s. 69, avsnittet Helhetsbedömningen. 

 

Ovillkorliga hinder kan exempelvis vara vapenembargon som beslutats av FN, EU eller OSSE. Om sådana hinder föreligger finns ingen möjlighet alls att lämna tillstånd. I annat fall ska alltså en helhetsbedömning göras av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter.

 

De hinder du räknar upp är inte ovillkorliga utan villkorliga. Föreligger sådana ska de vägas mot andra intressen inom ramen för helhetsbedömningen. Om de försvars- och säkerhetspolitiska intressena befinns väga tyngre än hindren ska tillstånd lämnas. Som vi kommenterade på vår hemsida den 30 september har Sveriges ansökan om medlemskap i Nato i hög grad stärkt de försvars- och säkerhetspolitiska skäl som talar för att bevilja export av krigsmateriel till andra medlemsstater. 

 

Jag hoppas att detta är klargörande.

 

Vänliga hälsningar,

 

David Åhlén

Enhetschef

Enheten för krigsmateriel