När jag under två veckor
i juli utforskat möjligheten att hitta en central lägenhet i Stockholm har jag
stött på tre olika fenomen som förvånat mig. Det handlar om olika typer av
bedrägerier som alla innebär att folk på olika sätt försöker sko sig på
bostadsbristen. Trots att alla metoderna är olagliga, sker de ibland helt öppet
utan att någon tycks ingripa. De är så vanligt förekommande att det är svårt
att hitta en lägenhet som INTE bjuds ut på ett olagligt sätt. I den här
artikeln skall jag berätta vad jag gjorde för att hitta en lägenhet och vad jag
råkade ut för:
Så här gjorde jag:
1.
Blev medlem i
Stockholm bostadsförmedling
2.
Sökte
annonser på olika sajter som förmedlar lägenheter i Stockholm, varav jag fick
betala till en del av dem för att få full tillgång på annonserna.
3.
Satte själv
in annonser på flera av dessa förmedlingssajter.
4.
Skrev till 27
olika fastighetsbolag som tar emot intresseanmälningar direkt.
Det här råkade jag ut
för:
1.
Olagliga överhyror
på andrahandskontrakt
2.
Erbjudande om
att få köpa ett förstahandskontrakt svart
3.
Fem
erbjudanden att hyra en lägenhet som inte visade sig finnas i verkligheten
Olagliga andrahandskontrakt
De värderingar som ligger
bakom gällande lagstiftning innebär att man inte skall kunna skaffa sig en
arbetsfri inkomst genom att hyra ut en lägenhet man inte själv behöver. Så här
säger lagen: Om bostaden är en hyresrätt får man inte ta högre hyra i andra hand än den
hyra man själv betalar till hyresvärden. Vid hyressättning av en bostadsrätt
skall man jämföra bostadsrätten med en likvärdig hyresrätt, vanligtvis en
bostad hos allmännyttan. Den hyra man får ta ut kan alltså inte heller i det
fallet vara högre än en motsvarande hyresrätt. Om lägenheten hyrs ut möblerad
kan man göra ett påslag med upp till 15% beroende på vilken möblering som
ingår. Om någon tagit ut för hög hyra har den som hyr i andra hand rätt att få
tillbaka det man betalat för mycket, även i efterhand.
Om vi utgår ifrån en äldre lägenhet i ett attraktivt läge på Söder på 50
kvm, 1,5 r o k, är en typisk verklig hyra runt 6000 kr. (Enligt den
beräkningsmodell på finns på www.akademiskkvart.se är en normal hyra
för 1,5 r o k på 50 kvm 5 536 kr. Runt 6000 kr är den faktiska hyran för en
verklig lägenhet på Bondegatan på 53 kvm, 1,5 r o k).
Som kontrast kan vi jämföra med några av lägenheterna i annonsfloran. Här
är tre exempel på lägenheter som bjuds ut i andra hand, hämtade från
BostadDirekt:
45 kvm på Erstagatan, 12000 kr
42 kvm på Nackagatan, 18000 kr
45 kvm på Östgötagatan, 12500 kr
På Blocket kan man hitta de här lägenheterna:
38 kvm på Nytorgsgatan, 8500 kr
39 kvm på Södermannagatan, 8000 kr
46 kvm på Lundagatan, 12500 kr
31 kvm på Götgatan, 8900 kr
Om man jämför med brukspriset, och lägger på de maximala 15%-en för möblering,
blir alltså det lagliga priset, om man räknar ordentligt i överkant, högst
7000. På en uthyrningstid på två år luras alltså de som hyr dessa sju
lägenheter på i genomsnitt c a 107000 kr per person. Samma summa går rakt ner i
fickan på de som har en bostad de själva inte behöver, oftast skattefritt kan
man förmoda...
Att upptäcka den här formen av bedrägeri borde vara enkelt om man vet vad
som står i hyreslagen och har en liten aning om vad som händer på
bostadsmarknaden i Stockholm. Hur är det då möjligt att det kan fortgå? Varför
blundar polis och åklagare? (Ger det inte tillräckligt många prestationspoäng
att beivra den här sortens brottslighet?) Vilket ansvar har de olika
annonssajterna som tillåter folk att sätta in annonser med ibland uppenbart
olagliga hyresnivåer för ett andrahandskontrakt?
Pengar under bordet
Att ”sälja” ett
förstahandskontrakt är något som också det sker ganska öppet på vissa sajter.
På sajten ABC-annonser finns t o m en särskild
annonskategori för hyresrätter som säljes! Enligt Hyreslagen är straffet
för att sälja ett förstahandskontrakt upp till 2 års fängelse. Trots detta erbjuds
på ABC-annonser just nu sju hyresrätter helt öppet till försäljning. Priserna
varierar mellan 200 000 och 500 000 kr för fem av dem, medan två av
annonsörerna verkar mer medvetna om faran. De ber i annonsen att man skall ta
kontakt med dem om ett ”försthandskontrakt
i attraktivt område” respektive ber om ”förslag”
för att få överta en ”väldigt fin
sekelskifteslägenhet”.
På en av de hyresannonser
jag själv satte in, fick jag i stället ett erbjudande att köpa ett förstahandskontrakt
i Huvusta för 250 000. När jag var oförstående till idén att betala för en
hyresrätt fick jag den här motiveringen av annonsören: ”Man får väl se det som en deposition man får tillbaka när man flyttar. Vi
har ett avtal med värden att kunna göra detta och det samma gäller för dig den
dag du vill flytta, så inget krångel med att byta lägenheter och så vidare.”
Varken på Blocket eller på
andra sajter har jag dock hittat den här typen av annonser. Det kan tyda på att
medvetenheten om det olagliga i att kräva pengar under bordet är större än för
saltade andrahandskontrakt Borde det vara så? På ett saltat andrahandskontrakt kan
man på några års sikt lätt bli lurad på 100-150000 kr. Närhelst den man hyr av
vill ha sin lägenhet tillbaka är det bara att packa sina saker och försöka
hitta ny bostad. Om man betalar svart för ett kontrakt har man i alla fall rätten
till sin bostad. Och om inte polis och åklagare börjar göra sitt jobb, finns
det kanske också en chans att man får tillbaka pengarna när man sedan i sin tur
säljer det svarta kontraktet vidare? Så vad är egentligen värst?
Uthyrning av lägenheter som inte existerar
Under de här två veckorna stötte
jag på fem olika annonsörer som erbjöd lägenheter som inte ens fanns i
verkligheten. Mönstret var att någon hade en lägenhet de inte behövde, att de
nu bodde i utlandet och därför inte kunde visa lägenheten, men att de hade en
”lösning” på det problemet: att man deponerade en summa + första hyran hos ett
företag i ”säkert förvar” i utbyte mot att man fick nycklar och kontrakt för
att titta på lägenheten. Om man inte ville ha den, vara det sedan bara att
lämna tillbaka nycklarna och få tillbaka sina pengar av det angivna företaget.
När jag glad i hågen åkte för
att titta på den första lägenheten, lyckades jag ta mig in i byggnaden och
kunde då konstatera att den aktuella lägenheten verkade vara bebodd redan. När
jag kollade personuppgifterna, en ”Peter Shawn” som jobbade som cancerläkare på
ett brittiskt sjukhus, visade det sig att de inte hade någon läkare med det
namnet. På ett liknande sätt kollade jag upp ”Amelia Stevens” och ”Carl Itttu”.
Men när ”Dahlia Vallborg” och ”Fredrika Inghild” skickade nästan identiska brev,
skrev jag bara och beklagade deras bristande fantasi i att skapa variation och
trovärdighet i sina bedrägeriförsök.
Jag gjorde mig besväret att
polisanmäla ett par av bedragarna och skickade in all korrespondens som bevis,
dock utan att det verkade leda till något. (Något fel i polisens
prestationsberäkning här? Lönar det sig inte för polisen att förebygga brott
som drabbar många vanliga människor i en utsatt situation?) Efter att jag
påtalat bedrägerierna fick jag i alla fall de fyra sajterna med dessa annonser
att snabbt ta bort dem.
Totalt handlade det i de fem
fallen om 12-15000 kronor för att hyra en lägenhet annonsören inte hade rätt at
hyra ut. Peanuts jämfört med de första kategorierna av bedrägeri kan man tycka?
För den som går på det, är det förstås ändå minst sagt förargligt. För
bedragaren blir det mycket pengar om man lyckas lura tillräckligt många att
hyra samma lägenhet - som inte ens finns i verkligheten. Bra att DN har uppmärksammat den här typen av bedrägerier så att folk får upp ögonen för det.
Reflektioner
Det som förvånat mig mest är
hur öppet de här olika typerna av bedrägerier sker och att de tillåts
fortsätta. Kanske beror min förvåning på att jag kommer utifrån och inte fattar
att fusket pågått så länge att stockholmarna till slut blivit avtrubbade för
det kriminella inslaget? Jag påminns om korruptionen och knarksyndikaten i
Mexiko, ett land jag känner väl. Där har det gått så långt att så många
personer på olika nivåer i samhället är så inblandade på ett eller annat sätt att
de har förlorat motivationen att angripa något som de själva tjänar på. Kanske
det i Stockholm är tillräckligt många politiker, poliser och åklagare som
antingen själva har utnyttjat förstahandskontrakt de inte behöver eller har
barn, släktingar och vänner som gjort det? Eller kan det finnas någon annan
förklaring till att rättssamhället ser mellan fingrarna inför en brottslighet
som utspelar sig helt öppet och som borde vara väldigt lätt att angripa?
En annan reflektion är hur
oförmågan och oviljan att ta itu med problemet påverkar rörligheten på
hyresmarknaden. Om ett förstahandskontrakt, p g a myndigheternas oförmåga att upprätthålla
gällande lagar, betraktas som en tillgång som man kan tjäna pengar på, vem vill
då bara lämna ifrån sig en lägenhet man inte längre behöver? Det borde leda
till att en ytterst liten andel av de lägenheter som blir lediga hamnar där de
skall hamna: i bostadskön. Kanske det inte är så konstigt att man behöver stå i
kö minst 20 år för en lägenhet i Stockholms innerstad?
Är det hög tid för ett folkligt
uppror mot det utbredda fifflet på hyresmarknaden i Stockholm och i andra
städer med liknande problem? Upproret bör i så fall förstås riktas mot alla som
tjänar pengar på det här. Men i ännu högre grad borde man väl göra uppror mot
dem som genom en blandning av inkompetens, passivitet och likgiltighet skapat
den här olagliga inkomstmöjligheten för en gynnad kategori av medborgare på de
mer utsattas bekostnad. Det är utan tvekan politikerna och de rättsvårdande
myndigheterna som bär den största skulden till att hyresmarknaden, speciellt den
i Stockholms innerstad, har kollapsat. Det är också de som måste börja göra
sitt jobb för att få den på fötter igen.
Förslag på konkreta åtgärder
Här är några sätt vi alla kan
hjälpas åt med för att försvåra de olika sorternas brottslighet jag beskrivit
ovan:
1. Gör en polisanmälan om du hittar en annons som erbjuder en lägenhet på
ett olagligt sätt, vare sig det handlar om svarta pengar, olaglig
andrahandshyra eller en lägenhet som inte finns i verkligheten. Anmäl både den
som satt ut annonsen och annonssajten!
2. Påtala för annonssajten vilka annonser du har hittat som är olagliga,
påtala att de medverkar till brottslighet genom att ha tagit in annonsen, och
kräv att de genast tar bort dem.
3. Om du har hyrt en lägenhet i andra hand och vet att du har betalat mer än
vad kontraktsinnehavaren har rätt till (verklig hyra och ett påslag på högst
15% om lägenhet är dyrt möblerad) har du rätt att få tillbaka det du har
betalat för mycket. Den rätten gäller även i efterhand. Det som står i lagen
undanröjer den summa som står i kontraktet om den summan är högre än vad lagen
medger. Tips: Som andrahandsboende är du rättslös och blir förmodligen vräkt om
du kräver att få tillbaka överhyran innan du vill flytta. Det kan därför vara
en bra idé att göra det i efterhand. Om du inte själv vill driva det, kontakta
Hyresgästföreningen, som hjälper dig!
4. Om du känner någon politiker i Stockholm, fråga dem vad de tänker göra
för att få hyresmarknaden i Stockholm att fungera
Om du känner någon polis eller åklagare, fråga dem
varför de inte ingriper mot kriminalitet som är kopplad till hyresmarknaden i
Stockholm
