Det är så många som har förslag om vad som borde göras att det nästan känns lite dumt att lägga sig i den diskussionen. De flesta vill förstås att det skall göras mer. Men är mer alltid bättre? Bra förslag måste bygga på fakta (om virusspridningen t ex) och logiskt tänkande. Just det sista verkar det vara brist på ibland.
Tänk er att det finns ett hus där ingen är smittad och att det finns smittade människor i husen intill. I det läget kan man skydda det första huset genom att förbjuda dem att lämna huset och dessutom förbjuda personer utanför att komma in. Det är enkelt: Om ingen som har smittan kommer i kontakt med någon som inte har den, kan inte viruset spridas. Men om det finns två hus där några har smittan och några inte. Vad tjänar man då på att de som bor i de olika husen bara umgås med varandra inom respektive hus i stället för att besöka varandra?
Det är därför de flesta råd från MSB är kloka. Och det är därför en del andra åtgärder bara är dumma. Det är klokt att folk som känner sig sjuka stannar hemma och inte kommer i kontakt med andra, speciellt inte med personer i riskgruppen att råka riktigt illa ut. Inte går ut och handlar, inte går till jobbet, och absolut inte hälsar på sin gamla mormor. Eftersom inte alla kan testas och eftersom symptomen ibland är lindriga, knappt som en vanlig influensa, är det ett bra råd att man isolerar sig även om man inte vet att det är ovid-19 man har.
Å andra sidan, om man inte smittar om man inte har några symptom, behöver man inte stänga in alla människor i sina hem. Allmänt utegångsförbud eller att stänga ner skolor och arbetsplatser verkar därför inte så smart, speciellt inte med tanke på hur allvarligt sådana åtgärder drabbar samhällets förmåga att fungera i stort. För att inte tala om de ekonomiska konsekvenserna.
Å andra sidan, eftersom symptomen ibland är så lindriga och man kanske inte ens själv förstår att man är smittbärare, kan det ändå inte vara en bra idé? Nja, bara om man kan göra det utan andra negativa konsekvenser. Därför är det bra att uppmana folk att jobba hemifrån om de kan. Att ha virtuella möten i stället för att träffas fysiskt. Att gå eller cykla i stället för att åka kollektivt. Och det är väldigt bra att skolor går över till distanspedagogik så att studenter och elever kan jobba och lära sig framför sin datorer, mobiler och surfplattor. Mycket bättre än att stänga ner undervisningen och skicka hem elever av den anledningen. Många undersökningar visar att folk lär sig lika bra med effektiv distanspedagogik som när de är i ett klassrum.
Så även om det viktigaste är att folk som är sjuka stannar hemma, så är det trots allt bra med åtgärder som inte har lika stor effekt, om de kan göras utan att det uppstår andra nackdelar: Att jobba hemifrån när det är möjligt, att cykla i stället för att ta buss eller tunnelbana, elektroniska möten och undervisning på distans. En del kanske är så lite krassliga att de inte kan föreställa sig att det skulle kunna vara corona-viruset som ligger bakom, t ex. Och då blir de ändå smittbärare när de sätter sig på bussen, eller går till jobbet eller till skolan.
Det finns en del uppgifter om att man kan smitta även om man inte har några symptom. Om det stämmer skulle man behöva ta till helt andra åtgärder. Men som tur är stämmer det förmodligen inte. Dessa undersökningar handlar om folk som blev smittade innan de hunnit bli testade och där ovid-19 således inte hade konstaterats vid tiden för smittöverföring. Men det är inte detsamma som att de inte hade några symptom alls. Rimligen hade de symptom innan de blev testade och då hann de överföra smittan innan testen blev gjorda. Allt talar för att man måste ha symptom för att smitta, men de symptomen kan vara både lindriga och tidiga.
Många rekommendationer är alltså bra. En del kanske inte har så stor effekt, men den begränsade effekten kan ändå vara motiverad för att det inte finns några större andra nackdelar med dem. Men att stänga gränser mellan länder där ungefär lika stora andelar av befolkningarna bär på smittan, hur smart är det egentligen? Det blir som med de två husen. Man löper inte större risk av att befinna sig i land A med 10% smittade än i land B med lika många. Och de som bor där löper inte heller större risk av att en del åker ut och andra kommer in, speciellt inte om man kollar vid gränsen att de inte är sjuka. Den enda risken är i så fall att själva resandet kan innebära mer social kontakt än om de hade stannat hemma. Men om någon utan minsta symptom åker i egen bil till en liten stuga i ett annat land och stannar där utan att ha kontakt med andra, kan de förstås varken smitta eller bli smittade under resan. Det blir samma sak som om de stannat hemma. Däremot uppstår det enorma andra problem med att stänga gränser. Problem med handel, tillgång på varor, och allmänt ekonomiskt kaos. Det är det bästa exempel jag kan komma på på en åtgärd som inte har någon större nytta, men som har riktigt stora nackdelar. Tråkigt att en del politiker i andra länder inte fattar det. De verkar ta till åtgärder som ytligt verkar kraftfulla och som är mer motiverade av politiska intressen och att kortsiktigt främja sin egen popularitet, än av fakta och logik.
Det enda fallet, för att återgå till husexemplen, där det skulle löna sig, är om något land inte har några smittade än. Men om vi tar Danmark, England och Tyskland till exempel så är det inte så. Där har ungefär lika stor andel av befolkningen smittan. Om man skulle göra något logiskt i dessa länder vore det i så fall att förbjuda inresor från något land som har en mycket högre andel smittade, t ex från Italien eller från New York i USA.
Så varför gör många regeringar så ändå? USA, Danmark, England, Norge, Tyskland och andra länder? För att lugna sin egen befolkning? Det verkar handlingskraftigt att genomföra drastiska saker så länge folk inte fattar att de är helt onödiga och bara ställer till problem? En annan orsak kan vara kulturella skillnader; svenskarna har i regel betett sig ansvarsfullt och följt de rekommendationer som experterna har rekommenderat och som politker beslutat om. Men så är det inte i alla delar av världen. I länder som har korrupta regeringar (som i stora delar av Latinamerika och Afrika) eller som har har upplevt diktatur i sin närhistoria (t ex Grekland, Italtien och Spanien), där litar inte befolkningen på samma sätt på myndigheter och experter – vilket de således har goda skäl till. Där kan man inte på samma sätt räkna med att folk tar ansvar genom att drastiskt ändra sina levnadsvanor för att följa sådana råd. Men i många andra fall handlar det nog mest om att virusspridningen blir politiserad och olika aktörer vill framstå som duktiga ledare genom verkningslösa åtgärder som visar "handlingskraft".
Har inte vi i Sverige gjort några misstag alls då? Nedskärningen i kollektivtrafiken i Stockholm, med följden att bussar blev överfulla av folk, är inte Smittskyddsmyndighetens eller någon annan myndighets fel kanske. Men det var riktigt illa och borde leda till sanktioner mot dem som hade ansvar för det.
Det tillfälliga stoppet i allmän provtagning för att få en bild över smittspridningen var ett annat misstag, men det berodde förmodligen på brister i provtagningsutrustning och inte på något övervägt beslut. Nu reparerar man det genom att ta stickprov i befolkningen. Bra!
Att tillåta resor till skidanläggningar verkar också skumt. Visserligen tar man till en del begränsningar, t ex i hotellens after-ski-evenemang, och visserligen är det bara nyttigt att vara utomhus och åka skidor, men kommer ändå inte de som kommer dit att träffas i grupper och festa på kvällarna – på hotellrummen och i andra utrymmen? Gissar att detta måste ha varit ett gränsfall för myndigheterna där man kanske hamnade på fel sida om gränsen? Lite komiskt är det väl också att befolkningen i Åre klagar på att stockholmare kommer till Åre och tar smittan med sig, men samtidigt håller de skidanläggningarna öppna. Varför gör man det om man inte vill ha dit några skidturister?
Sammanfattningsvis: So far, so good. Det verkar som den här strategin funkar i Sverige, inte minst för att den svenska befolkningen i allmänhet är ansvarsfull och lyssnar på experterna. Undviker onödiga sociala kontakter och isolerar sig när de har även små symptom på något som skulle kunna vara covid-19. Bra också att både myndigheter och experter står på sig och inte viker undan för populistiska krav från självutnämnda experter på mer extrema och begränsande åtgärder som varken skulle ha någon större effekt på smittspridningen och som dessutom skulle förlama samhället i onödan.
