Bravo, Corell!

Äntligen en svensk i hög position som man kan känna sig stolt över! Hans Corells uttalande om behovet av en utredning av morden på Ghadaffi och Usama bin Laden är verkligen mitt i prick.
Det finns internationella regler om vad man får göra i krig. Och vad stater får och inte får göra när det inte är krig.
Att släpa omkring en tillfångatagen och sårad motståndare på gatorna och sedan avrätta honom, det verkar vara ett solklart brott mot Genevekonventionen. Och då spelar det ingen roll vad man tycker om den personen. Eller om det är självaste överste Ghadaffi.
Man får inte heller avrätta en obeväpnad person i hans hem framför hans fru och barn, inte ens om det är självaste Usama bin Laden. Inte ens om det är USA:s regering som står bakom mordet.
Fantastiskt att det i dessa tider finns personer som vågar stå upp för den internationella rätten - och att den skall gälla lika för alla.
Hans Corell uttalande hittar du bl a på SVT, SvD och TV4

Aftonbladet duktig idiot åt juholtfientlig (s)-falang?

Vi är säkert många som upprörs över det sätt som speciellt Aftonbladet har kommit med påståenden om bidragsfusk som nu visar sig sakna grund. Därigenom har flera media agerat duktiga idioter åt falanger inom (s) som aldrig var särskilt förtjusta över att Juholt lyckades bli vald till partiledare. Med tanke på den skada de har åsamkat Juholt personligen och därutöver vilselett allmänheten bör de juridiska och ekonomiska konsekvenserna av deras övertramp bli kännbara. För att förebygga upprepning måste böterna i varje fall vara mångdubbelt större än de extra inkomster som de falska sensationsskriverierna har inbringat. Om vi inte kan lita på det som står i kvällspressen, vad är det då för mening med att köpa och läsa dessa tidningar?
Om något är förutsägbart är det väl i så fall Helins försvar av övertrampet. Det skall bli intressant att se vilka konsekvenser en  rättslig prövning av förtalskampanjen kommer att leda till. En sådan prövning lär de knappast komma undan och är en av de få saker i hela den här härvan som man kan glädja sig åt.

Juholtaffären: Dags att åtala pressen i stället?

Vi är säkert många som upprörs över det sätt som speciellt kvällspressen med Aftonbladet och Expressen i spetsen har kommit med påståenden om bidragsfusk som nu visar sig sakna grund. Med tanke på den skada de har åsamkat Juholt personligen och därutöver vilselett allmänheten och missbrukat sina utgivningstillstånd, bör de juridiska och ekonomiska konsekvenserna av deras övertramp bli kännbara. För att förebygga upprepning måste böterna i varje fall vara mångdubbelt större än de extra inkomster som de falska sensationsskriverierna har inbringat. Om vi inte kan sätta stopp för det här blir det till slut meningslöst att läsa dessa tidningar. Att skyldiga chefredaktörer nu försöker förklara bort sina publicistiska övergrepp  är lika väntat som patetiskt. Det skall bli intressant att se vilka konsekvenser en objektiv rättslig prövning kommer att leda till för en del av dem. Till att börja med tänker jag i alla fall personligen sluta köpa Aftonbladet och hoppas att fler gör detsamma.

Oklara regler och orimlig praxis för riksdagsmännens dubbla boende

Nu har jag läst reglerna kring ersättning för dubbelt boende/övernattningslägenheter lite mer noga. Om det inte finns något annat regelverk än detta, så är det verkligen inte mycket att hänga i julgran som bevis för att Juholt gjort fel. Den information som nu står på Risdagens hemsida ser visserligen ganska tydlig ut, men är upplagd nu i efterhand. Och den texten handlar inte om vad som står i reglerna, utan om hur någon på Riksdagen nu tycker att man bör tillämpa reglerna. I vilket fall kan dessa formuleringar inte ha någon betydelse för att döma hur folk handlade innan de ens blev publicerade. Nej, gå i stället till regelverket och läs vad som står där!

Hur kristallklart är det där vad som gäller om man hyr en lägenhet som inte tillhandahålls av Riksdagen? Om det vore kristallklart och Håkan Juholt öppet har redovisat att han bor tillsammans med sin kvinna, (vilket han har enl SvD 14 okt) varför har i så fall Riksdagens tjänstemän betalat ut felaktig ersättning år efter år?

En annan sak är tillämpningens rimlighet. Om man har dubbelt boende som riksdagsledamot, och om  man kan ordna så att man kan bo tillsammans med sin partner i Stockholm i stället för att bo ensamma på var sitt håll, vad är det för problem med det? Om riksdagsledamoten får samma ersättning i båda fallen, uppstår ju ingen extrakostnad för samhället. Är det mer rimligt att "riksdagsfamiljen" skall bestraffas ekonomiskt för att de kan bo tillsammans när ledamoten arbetar i Stockholm? Eller vill vi helst att riksdagsledamöter utanför Stockholm skall vara singlar? Det här handlar inte om något vanligt bostadsbidrag. Det handlar om att den som har en bostad utanför Stockholm inte skall drabbas av en extra bostadskostnad för att man blir invald i Riksdagen. Borde inte den principen också gälla för familjen som helhet? (Anna Greta Leijon verkar inte tycka det, utan försöker appelera till populism och den svenska avundsjukan i stället.)

Om mitt förtorende för (s) har rubbats av något, så är det framför allt av hur lätt en del socialdemokrater rycks med, hakar på och i vissa fall underblåser hetskampanjen mot Juholt. Att det pågår en rättslig och objektiv prövning verkar för många av dem mest vara en bisak. Hur kommer den här hetskampanjen att påverka vad folk i allmnänhet tror? Vilken position skall själv jag inta som kommer att gynna mig själv på sikt? För många socialdemokrater verkar sådana frågor just nu uppta mycket mer av deras uppmärksamhet än att ta reda på vad som verkligen har hänt. Det är i kriser som vänskap och pålitlighet prövas. För Juholt blir den här affären ett bra sätt att ta reda på vilka han kan lita på i framtiden och vilka han bör göra sig av med.

Steningen av Håkan Juholt

När man korsfäste mäniskor under antikens dagar, giljotinerade eller brände på bål under medeltiden eller i våra dagar fortfarande stenar människor i vissa länder, har det alltid varit ett skådespel som samlat upphetsade åskådare. I våra dagar och i vårt land handlar spektaklet i stället om att kollektivt knäcka folk så att de förlorar allt de har och faller omkull mentalt. Giljotinen har vi bytt ut mot massmedia. Men annars är det sig likt. Samma sorts hetsstämning baserad på rykten för att summariskt döma personer på oacceptabla grunder. Rättskänsla och objektivitet blåser all världens väg i en växande storm av upphetsning. Det är bara en version som gäller och få är intresserade av att ordentligt sätta sig in i alternativa möjliga förklaringar. Folk strömmar till från alla mörka hål som finns för att ta chansen att vara med och kasta de stenar de kan finna. Precis som i de tillställningar vi anser oss för fina i att delta i, vare sig det är stening eller tjurfäktning, växer den kollektiva extasen över att se den som vacklar äntligen falla. Samtidigt som vi fascineras över att det drar ut på tiden och att den som vi har bestämt skall falla fortfarande inte har gjort det. Hur länge skall han orka stå kvar?
När man läser t ex Svt, SvD, eller Expressen är det redan förutbestämt att han måste falla, vilket de i desssa artiklar bygger på källor som de inte uppger. Att en domstol skall pröva om han verkligen är skyldig, där dokument skall granskas och riktiga vittnen höras, verkar bara vara en bisak. Varför skall vi behöva vänta på det, när vi ändå vet?
Jo, jag inser också att Juholt förmodligen gjort en del tabbar, förmodligen felaktigt redovisat minst ett par bilresor och kanske begärt ersättning för boende han inte hade rätt till. Men gjorde han det avsiktligt? Gjorde han det på ett öppet sätt som gjorde det så uppenbart att den som godkände ersättningarna borde ha förstått att det var ett misstag? Eller var det systematiskt och dolt så att det var svårt att upptäcka? Och jag har fortfarande inte sett Riksdagens regler för ersättning för dubbelt boende för riksdagsmän.

Juholt-affären: vilka värderingar ligger bakom?

När mediadrevet går är det lätt att ryckas med och förfasas över det som framställs som fusk och lurendrejeri. Bittra förlorare vädrar morgonluft och tar tillfället i akt att försöka fälla den som ser ut att vackla, som i SvD:s Brännpunkt den 11 oktober. Men var det egentligen så konstigt att Juholt begärde ersättning för hela den extra bostadskostnaden familjen har p g a hans politiska uppdrag?

Alla tycker nog att det är självklart att familjer inte skall drabbas av dubbla bostadskostnader för att någon av dess medlemmar blir invald i Riksdagen. Om man nu tycker att en del av den extra bostadskostnaden i Stockholm skall betalas av de riksdagsfamiljer som vill och kan vara tillsammans en del eller hela arbetsveckorna, utöver de extra reskostnaderna, uppstår en mängd intressanta frågor. Räcker det med en övernattning i månaden, eller måste det vara fler? Hur många i så fall? Skall man betala per natt eller är det en klumpsumma? Gäller det också för tillfälligt övernattande icke-familjemedlemmar, eller är det just familjemedlemmar som inte får bo gratis i riksdagmannens/kvinnans bostad? Hur är det med andra släktingar, tillfälliga förbindelser eller gäster som man inte är släkt med? T ex vänner?

Det är också intressant att jämföra med alternativet att man väljer att bo i någon av de enrummare som finns i Riksdagshuset. Dessa betalas automatiskt av staten och man behöver alltså inte ansöka om kostnadstäckning. Det lär också vara så att ingen bryr sig om man har övernattande gäster, oavsett vilken kategori de tillhör.

Jag tror de flesta som sätter sig in i det här snart inser hur orimligt regelsystemet är och hur lätt det är att ta för givet att saker är på det sätt som Juholt tog för givet. D v s att Riksdagen tillhandahåller en extra bostad i Stockholm för att man sitter i Riksdagen och att den fungerar som vilken bostad som helst. D v s man har rätt att bo ensam i den eller tillsammans med någon, tillfälligt eller permanent. Det här handlar inte om ett bostadsbidrag av vanligt slag där i så fall hela familjens inkomst räknas in som bidragsgrundande. Det handlar i stället om att familjen inte skall få en extra bostadskostnad för att någon av familjemedlemmarna sitter i Riksdagen.


Vilka värderingar ligger egentligen bakom det nuvarande regelsystemet? Att det är bättre att de som jobbar i Riksdagen också sover där? Att det är bättre att vara ensam i Stockholm än att vara tillsammans med familjen? Att det är bättre att vara ensamstående än att ha familj om man skall sitta i Riksdagen? Borde vi inte i stället diskutera rimligheten i de regler som finns för riksdagsmännens/kvinnornas boende och de värderingar som ligger bakom dessa?

För säkerhets skull skall jag kanske tillägga att jag varken är socialdemokrat eller känner Håkan Juholt.
Det här inlägget är en reaktion på bland annat följande artiklar i SvD, Aftonbladet och Expressen.