Diskussionen med ISP och Exportkontrollrådet

 Så här svarade jag på det senaste svaret från ISP och Exportkontrollrådet:

Hej, David och tack för svaret!

Det gläder mig att du förstår mina argument. Jag förstår att det kan finnas information som jag inte känner till och som du inte kan berätta, och då blir det svårt att diskutera relevansen av sådan information. Men i den mån vi är överens om att folkrättsliga regler och FN-stadgan är överordnade (ovillkorliga skäl i lagens mening), blir det i så fall svårt för mig att föreställa mig vad som skulle kunna väga tyngre. 

Om det är så att politiker, t ex utrikesministern, har uttalat att ni bör tillåta vapenförsäljning till Turkiet bara för att öka våra chanser att Erdogan skall sluta att obstruera i NATO-processen, så skulle en sådan påtryckning strida mot lagen. Att ställa upp på en sådan uppmaning skulle också strida mot lagen. Inte bara politikerna, utan också ni som tjänstemän är förstås skyldiga att följa lagen? 

Jag förstår att ni hamnar i ett dilemma om lagen säger en sak och de som bestämmer över er en annan, men som jag ser det kan ni inte komma ifrån ert ansvar att tillämpa lagen som den är skriven genom att hänvisa till vad politiker har uppmanat er att göra. Det finns många exempel från historien som visar att det inte håller i slutändan när folk ställs till svars.

Med andra ord: Om du och andra på ISP och i Exportkontrollrådet tycker att det här är fel, precis om både ni och majoriteten i Riksdagen kom fram till för några år sedan, så borde ni stå på er och inte ställa upp på det här. Det är min uppfattning i varje fall.

 

Vänliga hälsningar

Krister

 

From: David Åhlén <david.ahlen@isp.se>
Date: Friday, 9 December 2022 at 10:44
To: Krister Håkansson <krihkn@gmail.com>
Cc: utrikesdepartementet.registrator@regeringskansliet.se <utrikesdepartementet.registrator@regeringskansliet.se>, statsradsberedningen.registrator@regeringskansliet.se <statsradsberedningen.registrator@regeringskansliet.se>
Subject: SV: Korrigering: RE: Angående tillämpning av lagen om vapenexport efter Turkiets anfall mot norra Syrien

Hej igen Krister,

 

Jag förstår din invändning. Som sagt förhindrar sekretessen oss från att diskutera enskilda länder.

 

Allmänt är det alltså så att ISP bara lämnar tillstånd då det inte föreligger några ovillkorliga hinder och de försvars- och säkerhetspolitiska skälen för en export väger tyngre än de utrikespolitiska skäl, inklusive villkorliga hinder, som talar emot den.

 

Vänliga hälsningar,

 

David

 

David Åhlén

Enhetschef

Enheten för krigsmateriel

 

Inspektionen för strategiska produkter (ISP)

Box 6086, 171 06 Solna  |  Besök: Vretenvägen 13B, Solna  

Tel: 08-406 31 14  |  E-post: david.ahlen@isp.se  |  Webb: isp.se

Mitt svar till ISP

Hej, David och tack för ditt svar!

Jag förstår att det är vår ansökan till NATO som påverkat helhetsbedömningen och också att den inom regelverket kan göra det. Men samtidigt finns det som du skriver internationella förpliktelser som är överordnade, och en av de starkaste är förmodligen FN:s konvention om medborgerliga och mänskliga rättigheter, som ju Sverige har skrivit under. Några av de mest grundläggande rättigheterna är

• Rätt till frihet och säkerhet
• Rätt till en rättvis rättegång och effektivt rättsmedel
• Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
• Yttrandefrihet

I regeringens rapport ”Turkiet – Mänskliga rättigheter. Demokrati och rättsstatens principer 2021” konstateras bl a:

 

Respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande. Situationen präglas av det tvååriga undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket 2016 och påföljande lagändringar, vilka har försvagat viktiga demokratiska kontrollmekanismer och stärkt presidentämbetet ytterligare. Inte minst rättsväsendets oberoende och rättssäkerheten har undergrävts. Europadomstolens domar verkställs inte konsekvent. Korruption fortsätter att vara ett utbrett problem.

Lagar mot terrorism och brott mot staten, liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker. Detta gäller även oppositionspolitiker, särskilt från det prokurdiska Folkets demokratiska parti (HDP).

Den negativa utvecklingen fortsätter avseende yttrande-, press- och informationsfriheten, med trakasserier av rättslig karaktär, frihetsberövanden, hot och våld mot journalister, övervakning, regleringar och självcensur.

Det civila samhället i Turkiet är aktivt, men dess utrymme att verka krymper, bland annat som ett resultat av nya lagar. Rättsliga åtgärder och andra efterräkningar mot människorättsförsvarare och advokater som försvarar oppositionella har ökat. Hbtqi-personer utsätts regelbundet för diskriminering.

Vi kan säkert vara överens om att situationen i Turkiet inte har förändrats sedan rapporten skrevs, i varje fall inte till det bättre?

Det var med just dessa skäl som ISP tidigare kom fram till att vapenexporten till Turkiet bör upphöra: Skälet för ISP:s beslut var i första hand att regeringen den 10 oktober 2019 genom utrikesministern uttalade att Turkiets militära operation i Syrien strider mot de folkrättsliga reglerna och FN-stadgan.

Frågan som uppstår är alltså: Strider inte motsvarande militära operation 2022 mot de folkrättsliga reglerna på samma sätt som de gjorde för några år sedan? Tillhör inte FN-stadgan och de folkrättsliga reglerna sådant som även 2022 bör vara överordnat försvarspolitiska intressen – och därmed utgöra hinder för vapenexport till ett land som Turkiet under nuvarande regim?

Jag tycker en intressant historisk parallell är beslutet att tillåta Tyska Riket att transportera vapen och trupper till Norge under andra världskriget: Försvarspolitiskt var det väl motiverat eftersom det bidrog till att hålla Sverige utanför kriget. Men i förhållande till folkrättsliga principer och en FN-stadga som då fortfarande inte existerade, var det förstås totalt oacceptabelt. Det är en skam som svenskar fortfarande bär på, över ett halvsekel senare. Hur många norrmän som dödades till följd av det beslutet får vi aldrig veta, bara att det måste ha varit ett mycket stort antal.

I dag vet vi att Turkiet angriper den kurdiska minoriteten i norra Syrien och i Irak, förutom att landet i övrigt bryter mot flera folkrättsliga principer genom förföljelser av oliktänkande och på mycket lösa grunder utpekar medborgare som ”terrorister”. Vi kan också vara säkra på att svenska vapen vi säljer till den turkiska regimen kommer att användas för att döda ett okänt antal kurder och andra invånare i de områden som attackeras.

Hur ser du på ovanstående invändningar mot beslutet att tillåta vapenexport till Turkiet 2022? Är inte FN-stadgan och folkrättsliga principer överordnade ett politiskt intresse som att bli NATO-medlem? 

Som jag ser det utnyttjar president Erdogan sitt veto för att tvinga oss till handlingar och uttalanden som strider både mot våra internationella förpliktelser och mot vad vi själva vill och tycker. Det värsta är att vi förnedrar oss själva genom att ställa upp på ett sätt som i mina ögon skulle kunna handla om korruption: Lagens definition av bestickning är att ”försöka påverka beslut, gynnande av utfall genom muta eller annan s.k. otillbörlig belöning. (Se kap 17, § 7 i brottsbalken.) Vi säljer vapen till någon vi inte borde och i gengäld hoppas vi att det leder till att Erdogan låter oss bli medlemmar i NATO.

Till saken hör att jag inte tror Erdogan kommer att nöja sig med detta. För varje eftergift vi gör, kommer han att kräva nya, precis som han har gjort med den växande listan av personer som han vill ha utlämnade. Erdogan är en affärsman i politikens värld som försöker få ut det mesta möjliga och spela ut olika parter mot varandra. Ni som beslutar om Sveriges väg i detta borde också fundera på hans relationer med Rysslands president, Vladimir Putin, som han har goda förbindelser med: Vilka förmåner har Erdogan fått av Putin för att hindra Sverige och Finland från att bli medlemmar i NATO?

 

Vänliga hälsningar

Krister Håkansson

 

Svaret från ISP

From: David Åhlén <david.ahlen@isp.se>
Date: Monday, 5 December 2022 at 12:38
To: krihkn@gmail.com <krihkn@gmail.com>
Subject: VB: Angående tillämpning av lagen om vapenexport efter Turkiets anfall mot norra Syrien

Hej Krister,

 

Tack för dina synpunkter. 

 

ISP:s bedömningar av enskilda mottagarländer för svensk krigsmateriel omfattas av sekretess eftersom de innehåller uppgifter som kan skada Sveriges förhållanden till mottagarländerna om de röjs. Vi kan därför inte kommentera Turkiet närmare.

 

Mer allmänt tål det att påpekas att din beskrivning av regelverket för krigsmaterielexport förbiser centrala bestämmelser. 

 

1 § andra stycket i lagen (1992:1300) om krigsmateriel anger att tillstånd enligt lagen får lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. 

 

Avvägningen mellan dessa olika intressen, som i grunden är just politiska, är kärnan i den helhetsbedömning som ISP gör i varje tillståndsärende. Av regeringens senaste proposition med ändringar i krigsmateriellagen framgår att en helhetsbedömning alltid ska ske om inte ovillkorliga hinder föreligger. Se prop. 2017/18:23, s. 69, avsnittet Helhetsbedömningen. 

 

Ovillkorliga hinder kan exempelvis vara vapenembargon som beslutats av FN, EU eller OSSE. Om sådana hinder föreligger finns ingen möjlighet alls att lämna tillstånd. I annat fall ska alltså en helhetsbedömning göras av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter.

 

De hinder du räknar upp är inte ovillkorliga utan villkorliga. Föreligger sådana ska de vägas mot andra intressen inom ramen för helhetsbedömningen. Om de försvars- och säkerhetspolitiska intressena befinns väga tyngre än hindren ska tillstånd lämnas. Som vi kommenterade på vår hemsida den 30 september har Sveriges ansökan om medlemskap i Nato i hög grad stärkt de försvars- och säkerhetspolitiska skäl som talar för att bevilja export av krigsmateriel till andra medlemsstater. 

 

Jag hoppas att detta är klargörande.

 

Vänliga hälsningar,

 

David Åhlén

Enhetschef

Enheten för krigsmateriel

 

Brev till Exportkontrollrådet, Inspektionen för strategiska produkter, och Utrikesdepartementet den 29 november 2022

Till Exportkontrollrådet, Inspektionen för strategiska produkter, och Utrikesdepartementet

Denna skrivelse handlar om tillämpning av lagen om krigsmaterial (1992:1300) när det gäller vapenexport till Turkiet, speciellt avseende de befogenheter Inspektionen för strategiska produkter, Exportkontrollrådet och regeringen har för att besluta om avsteg från vad lagen föreskriver.

Bakgrund

Den 15 oktober 2019 återkallade ISP samtliga gällande utförseltillstånd rörande försäljning av krigsmateriel till Turkiet. Regeringen har dessutom avslagit 28 ansökningar om vapenexport till Turkiet under perioden 2001-2020. "Den 15 oktober 2019 återkallade ISP samtliga gällande utförseltillstånd rörande försäljning av krigsmateriel till Turkiet. Skälet för ISP:s beslut var i första hand att regeringen den 10 oktober 2019 genom utrikesministern uttalade att Turkiets militära operation i Syrien strider mot de folkrättsliga reglerna och FN-stadgan. Därtill ställde sig den 11 oktober 2019 samtliga partier i riksdagen bakom regeringens förslag att EU skulle införa ett vapenembargo mot Turkiet" (källa Regeringens skrivelse 2021/22:114). 

Enligt gällande bestämmelser finns det flera kriterier som utgör hinder för svensk vapenexport till andra länder:

Enligt dessa bör det inte godkännas krigsmaterielexport till:

• stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,

• stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,

• stat som har inre väpnade oroligheter, eller till

• stat där allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.

 

Om det finns grava brister i demokratisk status i köparlandet ska det “utgöra hinder för export”.

2019 uppfyllde Turkiet med råge flera av dessa krav, vilket också Riksdagens alla partier var helt eniga om. Det handlade t ex om godtyckliga fängslanden av oppositionella, nedstängning av medier som kritiserade regimen, förutom anfallen mot norra Syrien. Bland annat stängdes 25 radio- och TV-stationer och 34 journalister blev av med sina presskort – för att de ansågs som ett hot mot regimen. Av samma skäl blev t ex över 20 000 lärare avstängda från att undervisa.

Nuvarande situation

Den 20 september i år meddelade Inspektionen för Strategiska produkter i ett pressmeddelande att man upphävt det tidigare förbudet mot försäljning av krigsmateriel till Turkiet, detta med hänvisning till att tolkningen av bestämmelserna påverkades av den svenska NATO-ansökan, samt att detta framförts till inspektionen av Exportkontrollrådet. Ett av de många krav Turkiet genom president Erdogan hade ställt för att godkänna Sverige som NATO-land var som bekant just att Sverige skulle exportera vapen till landet.

Redan den 20 september i år fanns det sedan tidigare signaler från president Erdogan att Turkiet tänkte invadera norra Syrien vid lämpligt tillfälle, varför ISP:s beslut redan då kunde ifrågasättas utifrån vad som sägs i lagen. Genom terrorattentatet i Istanbul den 14 november uppstod det tillfälle Erdogan väntat på. Utan att invänta resultatet av den utredning som påbörjades och utan bevis, pekades redan dagen efter kurdiska organisation i Syrien ut som skyldiga. Att den YPG-ledda regeringen i norra Syrien fördömde attentatet och inte sade sig ha något med det att göra, hjälpte inte. En vecka senare började Turkiet flygbomba kurdiska områden i norra Syrien och Irak. Bara i bombningen mot al-Hol-lägret, där över 73000 personer förvaras, c a 70% kvinnor och barn (inklusive flera svenska medborgare), dödades 8 vakter och ett okänt antal fångar. Uppskattningarna om hur många som dödats totalt varierar, men Turkiet säger själva att 254 “terrorister” har dödats i anfallen och att de hittills bombat över 500 mål. Detta skall jämföras med de sex personer som dog i terrorattentatet i Istanbul den 14 november. Även om de turkiska anklagelserna mot kurdiska organisationer vore riktiga, måste man rimligen betrakta bombningen mot sjukhus, skolor, fångläger och en mängd civila områden som helt oproportionerlig. 

Den turkiska regeringens agerande skapar också uppenbara spridningsrisker av den turk-kurdiska konflikten där länder som Syrien, Irak och Iran skulle kunna bli inblandade. 

Nu aviserar Erdogan att han kommer att gå in med marktrupper i de områden han tidigare bombat.  Om Sverige exporterar vapen till Turkiet, kommer de med största sannolikhet att användas i anfallskriget mot kurdiska områden. Det är precis sådant som den svenska vapenexportlagstiftningen är utformad för att förhindra.

Utrymme för att göra avsteg från lagen

Jag tror att ni som läser detta är mycket väl medvetna om att allt jag skrivit ovan är sant och riktigt, och att den svenska vapenexportlagen borde omöjliggöra svensk vapenexport till Turkiet under nuvarande omständigheter. Den frågan som uppstår är i så fall om den svenska NATO-ansökan medger att regeringen och olika myndigheter gör avsteg från lagen. Men även detta, d v s undantag från lagens bokstav och mening, regleras i lagen. Så här står det:

Lag (1992:1300) om krigsmateriel

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd enligt första stycket, när det gäller utförsel av krigsmateriel ur landet eller lämnande av tekniskt bistånd utanför landet till ett annat land inom EES 1. om det är fråga om transitering, 2. om den som för ut krigsmaterielen ur landet eller lämnar det tekniska biståndet utanför landet eller mottagaren är en del av ett statligt organ eller en del av försvarsmakten, 3. om det är fråga om leveranser som Europeiska unionen, Nato, Internationella atomenergiorganet (IAEA) eller andra mellanstatliga organisationer gör i syfte att fullgöra sina uppdrag, 4. om utförseln eller lämnandet är nödvändigt för att genomföra ett samverkande program för krigsmateriel och tekniskt bistånd mellan EES-länder, 5. om utförseln eller lämnandet är kopplat till humanitär hjälp vid en katastrof eller som gåva i en nödsituation, och 6. om utförseln eller lämnandet är nödvändigt för eller efter reparation, underhåll, utställning eller demonstration.

Som ni säkert ser, så är inte politiska hänsyn för att blidka en regim som utövar politisk utpressning mot oss något som ryms inom det som lagen föreskriver som skäl för undantag. Det finns inte ens något “tolkningsutrymme” utifrån hur lagen är skriven som skulle kunna vara skäl för ett sådant undantag i Turkiet-fallet. Turkiet är t ex inte medlem av EES och NATO har inte heller begärt att Sverige skall exportera vapen till Turkiet för att NATO skall kunna" fullgöra sina uppdrag” – flera NATO-länder har tvärtom uppmanat Turkiet att avstå från att anfalla och invadera norra Syrien, där för övrigt NATO-trupper som samarbetar med den kurdiska milisen är stationerade och själva skulle kunna bli utsatta för de turkiska anfallen.

Både regeringen och dess myndigheter är skyldiga att följa sina egna lagar. Allt annat är brottsligt. Det är en princip som gäller för alla medborgare, oavsett vilken position de har i samhället. Exportkontrollrådet och ISP måste därför göra samma sak som 2019: omedelbart återkalla eventuella tillstånd som givits för vapenexport till Turkiet och stoppa framtida vapenexport så länge Turkiet fortsätter med sina aggressioner mot andra länders territorium. Den svenska regeringen borde i likhet med USA och många andra länder bestämt uppmana Turkiet att avstå från att anfalla och invadera områden i Syrien och Irak. Att Sverige har ansökt om NATO-medlemsskap har inte med saken att göra. Lagar måste följas.

Med vänliga hälsningar

Krister Håkansson