Anarkin på hyresmarknaden

Den borgerliga regeringen vill underlätta för folk med bostadsrätter att hyra ut sin lägenhet. I dag får man ta ut en hyra i andra hand som motsvarar den normala kostnaden för en motsvarande hyreslägenhet. Med det nya förslaget skall man få ta ut en hyra som motsvarar räntekostnaden. Bostadsminister Stefan Attevall redogör den 3 oktober i SvD för vad det nya förslaget innebär.

Exempel: Om man har köpt en lägenhet för 3 miljoner och betalar 3,5% i ränta blir det 105 000 kr per år i bruttoränta. Nettokostnaden efter ränteavdraget c a 70 000, d v s c a 6000 per månad. Till det bostadsrättsavgiften som kan variera, men låt oss säga 3000. En andrahandshyra på 9000 således.

Man skall dessutom få hyra ut den bostad man inte behöver under längre tid än för närvarande.

Tanken med reformen är att fler tomma lägenheter hyrs ut. Det kommer säkert att fungera och det är kanske svårt att se några större problem med reformen.

Problemet ligger på ett helt annat plan, nämligen att de regler som finns i dag inte efterlevs, varken för hyresrätter eller bostadsrätter som hyrs ut i andra hand. När det gäller hyresrätter får man bara ta ut den hyra man själv betalar + max 15% om lägenheten är fullt möblerad med hög standard, annars 10%. Det är bara att gå in på Blocket och titta på de annonser som finns där för att jämföra med verkligheten. En lägenhet på 40 kvm Södermalm tar man ofta ut en andrahandshyra på runt 10 000 kr för. Men den verkliga hyran är bara på ungefär hälften, inklusive det tillåtna påslaget på 10-15%. De olagliga andrahandshyrorna är så utbredda att det är svårt att hitta lägenheter med lagliga hyror. Och gör man det är det förmodligen en bedragare som försöker hyra ut en lägenhet som inte ens finns. (De lever också högt på bostadsbristen, speciellt i Stockholm.) På två år luras den som hyr i andra hand på över 200 000 kr. I de flesta fall lär pengarna gå oskattade rakt ner i fickan på den som hyr ut.

Andrahandshyran för bostadsrätter ligger i regel ännu högre. Det är inte ovanligt  att en lägenhet som enligt lagen skulle kosta 7-8000 i verkligheten kostar 17-18000. Här blir man alltså lurad på över 300 000 på samma tid. Och den som hyr ut får en skattefri inkomst i samma storlek, samtidigt som man troligen har fått se sin lägenhet stiga i värde med ytterligare ett par hundratusen på samma tid. På vems bekostnad?

Den här kriminaliteten sker helt öppet och varken politiker eller rättsväsendet gör något åt det. Det här har lett till en oacceptabel polarisering bostadsmarknaden. På ena sidan staketet finns de som äger en bostad eller som har ett förstahandskontrakt. På den andra de som behöver en bostad och som den första gruppen utnyttjar för att olagligt berika sig själva. Och ingen verkar bry sig. Varför har det svenska rättssamhället kollapsat så totalt på detta område? Beror det på att de som har makten huvudsakligen finns på den gynnade sidan av staketet, som själva utnyttjar systemet eller som har barn eller kompisar som gör det? Är det därför som både politiker och åklagare ser mellan fingrarna?

En reform av det slag som bostadsministern föreslår förvärrar den rådande situationen ännu mer så länge de regler som finns ändå inte respekteras, varken av de som bryter mot dem eller de som ansvarar för att bevaka deras efterlevande. Konsekvensen av förslaget kommer troligen att bli att de som äger en bostad uppfattar reformen som carte blanche för att ta ut ännu högre hyror än i dag. Vem kommer att kontrollera att de hyror man tar ut inte överstiger vad lagen föreskriver? Många kommer säkert att tro att man kan ta ut hela bruttoräntan och därutöver både amorteringskostnader och ett "litet påslag" - eftersom lägenheten finns i ett attraktivt område och eftersom "alla andra" gör det. Det finns i dag ingen som helst tilltro i samhället att de som har till uppgift att beivra den sortens brottslighet kommer att göra det i framtiden, eftersom de hittills inte ens har försök. Trots att allt sker inför öppen ridå.

Stefan Attevall, se till att de lagar som redan finns för andrahandsuthyrning efterlevs innan ni inför nya!

De obesvarade frågorna kring den vitryska konflikten

Med anledning av rapporteringen om konflikten med Vitryssland i olika medier (SVT, DN, SvD, AB, Expressen m fl): Borde det inte ligga i medias roll att gräva fram hur det hänger ihop med det svenska planet som släppte ner regeringsfientlig propaganda över Vitryssland? Vem hade beställt och betalat flygningen? Vad stod det på flygbladen? Var den svenska regeringen inblandad på något sätt? Den svenska ambassaden? Kände de till flygningen i förväg?

Att kränka ett annat lands flygrum och släppa ner regeringsfientlig propaganda från luften tillhör knappast normal diplomatisk verksamhet. Var det i stället en medveten provokation för att sabotera den hittills framgångsrika balansakten att kunna arbeta för mänskliga rättigheter inifrån landet, men samtidigt inte gå längre än vad som var möjligt för att kunna fortsätta? Vem har i så fall intresse av denna möjlighet nu har förstörts genom en idiotisk och farlig aktion? Eller att vår utrikesminister sedan gör saken ännu värre genom att förolämpa vitryska regeringen för att de reagerar på samma sätt som vilket annat land som helst skulle ha gjort i en motsvarande situation?

Ändå verkar inte Bildt se något problem med aktionen och hans uttalanden kan väl snarast tolkas som att han stöder den? Jag tror vi är många som vill veta vad som egentligen hände och vem som ansvarar för det. Finns det en dold agenda, t ex att man medvetet vill skapa en diplomatisk kris med Vitryssland som man sedan kan utnyttja på något sätt?  Eller är det helt enkelt precis så klumpigt som det ser ut?

Klumpigt av Bildt

Ett svenskt flygplan flög utan tillstånd in över Vitryssland och släppte ner någon form av propaganda mot den vitryska regeringen. Varför får vi inte reda på vad det var? "Fredsnallar" var beteckningen i en nyhetssändning. Men vad var det egentligen? Fanns det text med kritik av regimen i de paket som släpptes från flygplanet? Kände svenska regeringen till projektet eller stödde det? Varför får vi inte reda på vad som egentligen hände och vem som låg bakom?

Att vi har en klumpig utrikesminister som ibland låter stöddigheten gå före sans och diplomati visste vi alla sedan tidigare. (Se t ex intervjun i SvD den 8 augusti.) Vad hade hänt om ett vitryskt flygplan hade kränkt svenskt luftrum  och släppt ner propaganda mot svensk politik? Och om de vitryska myndigheterna sedan applåderat på samma sätt som den svenska gör?? Hade det inte också fått diplomatiska konsekvenser?

Förslagsvis gör svenska journalister sitt jobb och gräver fram vad som ligger bakom det som har hänt och speciellt Bildts och den svenska regeringens roll i det svenska flygplanets aktion. Varken vi eller Vitryssland, speciellt inte de som den här idiotiska aktionen syftar till att stödja, har något intresse av att kontakten med Vitryssland bryts. Och Bildt borde agera som en riktig utrikesminister i stället för att strö populistiska förolämpningar mot en regim som reagerar precis som den har anledning att göra med tanke på den svenska kränkningen av deras luftrum och efterföljande förolämpningar.

Bostadsmarknaden i Stockholm: ett paradis för fifflare?

När jag under två veckor i juli utforskat möjligheten att hitta en central lägenhet i Stockholm har jag stött på tre olika fenomen som förvånat mig. Det handlar om olika typer av bedrägerier som alla innebär att folk på olika sätt försöker sko sig på bostadsbristen. Trots att alla metoderna är olagliga, sker de ibland helt öppet utan att någon tycks ingripa. De är så vanligt förekommande att det är svårt att hitta en lägenhet som INTE bjuds ut på ett olagligt sätt. I den här artikeln skall jag berätta vad jag gjorde för att hitta en lägenhet och vad jag råkade ut för:

Så här gjorde jag:

1.     Blev medlem i Stockholm bostadsförmedling

2.     Sökte annonser på olika sajter som förmedlar lägenheter i Stockholm, varav jag fick betala till en del av dem för att få full tillgång på annonserna.

3.     Satte själv in annonser på flera av dessa förmedlingssajter.

4.     Skrev till 27 olika fastighetsbolag som tar emot intresseanmälningar direkt.

Det här råkade jag ut för:

1.     Olagliga överhyror på andrahandskontrakt

2.     Erbjudande om att få köpa ett förstahandskontrakt svart

3.     Fem erbjudanden att hyra en lägenhet som inte visade sig finnas i verkligheten

Olagliga andrahandskontrakt

De värderingar som ligger bakom gällande lagstiftning innebär att man inte skall kunna skaffa sig en arbetsfri inkomst genom att hyra ut en lägenhet man inte själv behöver. Så här säger lagen: Om bostaden är en hyresrätt får man inte ta högre hyra i andra hand än den hyra man själv betalar till hyresvärden. Vid hyressättning av en bostadsrätt skall man jämföra bostadsrätten med en likvärdig hyresrätt, vanligtvis en bostad hos allmännyttan. Den hyra man får ta ut kan alltså inte heller i det fallet vara högre än en motsvarande hyresrätt. Om lägenheten hyrs ut möblerad kan man göra ett påslag med upp till 15% beroende på vilken möblering som ingår. Om någon tagit ut för hög hyra har den som hyr i andra hand rätt att få tillbaka det man betalat för mycket, även i efterhand.

Om vi utgår ifrån en äldre lägenhet i ett attraktivt läge på Söder på 50 kvm, 1,5 r o k, är en typisk verklig hyra runt 6000 kr. (Enligt den beräkningsmodell på finns på www.akademiskkvart.se är en normal hyra för 1,5 r o k på 50 kvm 5 536 kr. Runt 6000 kr är den faktiska hyran för en verklig lägenhet på Bondegatan på 53 kvm, 1,5 r o k).

Som kontrast kan vi jämföra med några av lägenheterna i annonsfloran. Här är tre exempel på lägenheter som bjuds ut i andra hand, hämtade från BostadDirekt:

45 kvm på Erstagatan, 12000 kr

42 kvm på Nackagatan, 18000 kr

45 kvm på Östgötagatan, 12500 kr

På Blocket kan man hitta de här lägenheterna:

38 kvm på Nytorgsgatan, 8500 kr

39 kvm på Södermannagatan, 8000 kr

46 kvm på Lundagatan, 12500 kr

31 kvm på Götgatan, 8900 kr

Om man jämför med brukspriset, och lägger på de maximala 15%-en för möblering, blir alltså det lagliga priset, om man räknar ordentligt i överkant, högst 7000. På en uthyrningstid på två år luras alltså de som hyr dessa sju lägenheter på i genomsnitt c a 107000 kr per person. Samma summa går rakt ner i fickan på de som har en bostad de själva inte behöver, oftast skattefritt kan man förmoda...

Att upptäcka den här formen av bedrägeri borde vara enkelt om man vet vad som står i hyreslagen och har en liten aning om vad som händer på bostadsmarknaden i Stockholm. Hur är det då möjligt att det kan fortgå? Varför blundar polis och åklagare? (Ger det inte tillräckligt många prestationspoäng att beivra den här sortens brottslighet?) Vilket ansvar har de olika annonssajterna som tillåter folk att sätta in annonser med ibland uppenbart olagliga hyresnivåer för ett andrahandskontrakt?

Pengar under bordet

Att ”sälja” ett förstahandskontrakt är något som också det sker ganska öppet på vissa sajter. På sajten ABC-annonser finns t o m en särskild annonskategori för hyresrätter som säljes! Enligt Hyreslagen är straffet för att sälja ett förstahandskontrakt upp till 2 års fängelse. Trots detta erbjuds på ABC-annonser just nu sju hyresrätter helt öppet till försäljning. Priserna varierar mellan 200 000 och 500 000 kr för fem av dem, medan två av annonsörerna verkar mer medvetna om faran. De ber i annonsen att man skall ta kontakt med dem om ett ”försthandskontrakt i attraktivt område” respektive ber om ”förslag” för att få överta en ”väldigt fin sekelskifteslägenhet”.

På en av de hyresannonser jag själv satte in, fick jag i stället ett erbjudande att köpa ett förstahandskontrakt i Huvusta för 250 000. När jag var oförstående till idén att betala för en hyresrätt fick jag den här motiveringen av annonsören: ”Man får väl se det som en deposition man får tillbaka när man flyttar. Vi har ett avtal med värden att kunna göra detta och det samma gäller för dig den dag du vill flytta, så inget krångel med att byta lägenheter och så vidare.”

Varken på Blocket eller på andra sajter har jag dock hittat den här typen av annonser. Det kan tyda på att medvetenheten om det olagliga i att kräva pengar under bordet är större än för saltade andrahandskontrakt Borde det vara så? På ett saltat andrahandskontrakt kan man på några års sikt lätt bli lurad på 100-150000 kr. Närhelst den man hyr av vill ha sin lägenhet tillbaka är det bara att packa sina saker och försöka hitta ny bostad. Om man betalar svart för ett kontrakt har man i alla fall rätten till sin bostad. Och om inte polis och åklagare börjar göra sitt jobb, finns det kanske också en chans att man får tillbaka pengarna när man sedan i sin tur säljer det svarta kontraktet vidare? Så vad är egentligen värst?

Uthyrning av lägenheter som inte existerar

Under de här två veckorna stötte jag på fem olika annonsörer som erbjöd lägenheter som inte ens fanns i verkligheten. Mönstret var att någon hade en lägenhet de inte behövde, att de nu bodde i utlandet och därför inte kunde visa lägenheten, men att de hade en ”lösning” på det problemet: att man deponerade en summa + första hyran hos ett företag i ”säkert förvar” i utbyte mot att man fick nycklar och kontrakt för att titta på lägenheten. Om man inte ville ha den, vara det sedan bara att lämna tillbaka nycklarna och få tillbaka sina pengar av det angivna företaget.

När jag glad i hågen åkte för att titta på den första lägenheten, lyckades jag ta mig in i byggnaden och kunde då konstatera att den aktuella lägenheten verkade vara bebodd redan. När jag kollade personuppgifterna, en ”Peter Shawn” som jobbade som cancerläkare på ett brittiskt sjukhus, visade det sig att de inte hade någon läkare med det namnet. På ett liknande sätt kollade jag upp ”Amelia Stevens” och ”Carl Itttu”. Men när ”Dahlia Vallborg” och ”Fredrika Inghild” skickade nästan identiska brev, skrev jag bara och beklagade deras bristande fantasi i att skapa variation och trovärdighet i sina bedrägeriförsök.

Jag gjorde mig besväret att polisanmäla ett par av bedragarna och skickade in all korrespondens som bevis, dock utan att det verkade leda till något. (Något fel i polisens prestationsberäkning här? Lönar det sig inte för polisen att förebygga brott som drabbar många vanliga människor i en utsatt situation?) Efter att jag påtalat bedrägerierna fick jag i alla fall de fyra sajterna med dessa annonser att snabbt ta bort dem.

Totalt handlade det i de fem fallen om 12-15000 kronor för att hyra en lägenhet annonsören inte hade rätt at hyra ut. Peanuts jämfört med de första kategorierna av bedrägeri kan man tycka? För den som går på det, är det förstås ändå minst sagt förargligt. För bedragaren blir det mycket pengar om man lyckas lura tillräckligt många att hyra samma lägenhet - som inte ens finns i verkligheten. Bra att DN har uppmärksammat den här typen av bedrägerier så att folk får upp ögonen för det.

Reflektioner

Det som förvånat mig mest är hur öppet de här olika typerna av bedrägerier sker och att de tillåts fortsätta. Kanske beror min förvåning på att jag kommer utifrån och inte fattar att fusket pågått så länge att stockholmarna till slut blivit avtrubbade för det kriminella inslaget? Jag påminns om korruptionen och knarksyndikaten i Mexiko, ett land jag känner väl. Där har det gått så långt att så många personer på olika nivåer i samhället är så inblandade på ett eller annat sätt att de har förlorat motivationen att angripa något som de själva tjänar på. Kanske det i Stockholm är tillräckligt många politiker, poliser och åklagare som antingen själva har utnyttjat förstahandskontrakt de inte behöver eller har barn, släktingar och vänner som gjort det? Eller kan det finnas någon annan förklaring till att rättssamhället ser mellan fingrarna inför en brottslighet som utspelar sig helt öppet och som borde vara väldigt lätt att angripa?

En annan reflektion är hur oförmågan och oviljan att ta itu med problemet påverkar rörligheten på hyresmarknaden. Om ett förstahandskontrakt, p g a myndigheternas oförmåga att upprätthålla gällande lagar, betraktas som en tillgång som man kan tjäna pengar på, vem vill då bara lämna ifrån sig en lägenhet man inte längre behöver? Det borde leda till att en ytterst liten andel av de lägenheter som blir lediga hamnar där de skall hamna: i bostadskön. Kanske det inte är så konstigt att man behöver stå i kö minst 20 år för en lägenhet i Stockholms innerstad?

Är det hög tid för ett folkligt uppror mot det utbredda fifflet på hyresmarknaden i Stockholm och i andra städer med liknande problem? Upproret bör i så fall förstås riktas mot alla som tjänar pengar på det här. Men i ännu högre grad borde man väl göra uppror mot dem som genom en blandning av inkompetens, passivitet och likgiltighet skapat den här olagliga inkomstmöjligheten för en gynnad kategori av medborgare på de mer utsattas bekostnad. Det är utan tvekan politikerna och de rättsvårdande myndigheterna som bär den största skulden till att hyresmarknaden, speciellt den i Stockholms innerstad, har kollapsat. Det är också de som måste börja göra sitt jobb för att få den på fötter igen.

Förslag på konkreta åtgärder

Här är några sätt vi alla kan hjälpas åt med för att försvåra de olika sorternas brottslighet jag beskrivit ovan:

1.     Gör en polisanmälan om du hittar en annons som erbjuder en lägenhet på ett olagligt sätt, vare sig det handlar om svarta pengar, olaglig andrahandshyra eller en lägenhet som inte finns i verkligheten. Anmäl både den som satt ut annonsen och annonssajten!

2.     Påtala för annonssajten vilka annonser du har hittat som är olagliga, påtala att de medverkar till brottslighet genom att ha tagit in annonsen, och kräv att de genast tar bort dem.

3.     Om du har hyrt en lägenhet i andra hand och vet att du har betalat mer än vad kontraktsinnehavaren har rätt till (verklig hyra och ett påslag på högst 15% om lägenhet är dyrt möblerad) har du rätt att få tillbaka det du har betalat för mycket. Den rätten gäller även i efterhand. Det som står i lagen undanröjer den summa som står i kontraktet om den summan är högre än vad lagen medger. Tips: Som andrahandsboende är du rättslös och blir förmodligen vräkt om du kräver att få tillbaka överhyran innan du vill flytta. Det kan därför vara en bra idé att göra det i efterhand. Om du inte själv vill driva det, kontakta Hyresgästföreningen, som hjälper dig!

4.     Om du känner någon politiker i Stockholm, fråga dem vad de tänker göra för att få hyresmarknaden i Stockholm att fungera

Om du känner någon polis eller åklagare, fråga dem varför de inte ingriper mot kriminalitet som är kopplad till hyresmarknaden i Stockholm 

Varför just Saudiarabien?

Enligt riktlinjerna för svensk vapenexport är den egentligen förbjuden. I grunden alltså. Men om den ändå skall tillåtas så får man i varje fall inte sälja till länder som är i krig eller som grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Det finns mycket man kan säga om detta. Idén att man i prakitken bara skulle få sälja vapen till länder som inte kan tänkas använda dem till det de är avsedda för, d v s att döda människor, är förstås i sig befängd. Oavsett vem man officiellt säljer till, har de svenska vapnen en tendens att hamna just där de används till det de är gjorda för. Där finns också behovet och pengarna att betala dem som har vapnen, oavsett vem som från början tillverkat och sålt dem. (Finns det något krig de senaste decennierna där man inte påträffat svenska vapen?) Det vore förstås bättre om vi kunde förbätra vår BNP genom att tillverka saker som i stället kan hjälpa människor i andra länder till ett bättre liv. I stället för att döda dem.

Men om det nu ändå i praktiken är tillåtet att exportera vapen och hjälpa andra länder militärt, varför är alla, i varje fall journalisterna på SR och SVT, så upprörda över att vi gör det till just Saudiarabien? De är åtminstone inte i krig med någon. Och har inte heller varit det på väldigt decennier. Visserligen är det landet ingen kopia av Sverige - om vi nu själva trots internationell kritik anser oss vara ett föredöme för resten av världen när det gäller mänskliga rättigheter. Men om vi jämför med USA?  Under USA:s invasion av Irak, som enligt de flesta experter stred mot folkrätten, fick den svenska vapenexporten ett lyft genom bl a exporten av den svenska "supergranaten" Excalibur" till just USA:s krig i Irak (se t ex artikel i Sydsvenskan). Det landet har dessutom ständigt varit i krig med någon under i varje fall de senaste 70-80 åren. Inte ett år av fred vad jag vet. Så om vi förser dem med vapen och erbjuder andra militära tjänster, kan vi inte vara rätt säkra på att de används till att döda människor? D v s just till det som vi absolut ville undvika. Varför är det i så fall ingen som reagerar mot den vapenexporten? Är inte det ett mycket tydligare och mer uppenbart brott mot riktlinjerna för undantag mot svensk vapenexport än att Saudiarabien har ett samhällsskick som utifrån våra värderingar är gammaldags och inhumant? Beror det på att man anser att de människor som USA dödar, vare sig de har befunnit sig i Afghanistan, Pakistan, Irak, Vietnam eller något av alla de andra länder som anfallits av USA, är mindre värda på något sätt? Eller handlar det om att vi inte vill stöta oss med USA för att vi själva behöver köpa vapen av dem? Eller handlar det om att i slutändan så bryr vi oss inte, bara vi får betalt?

Så om det nu är sådant som egentligen ligger bakom, snarare än alla högtravande formuleringar om hur etiska och humana vi är, borde det inte framgå av reglernas utformning på något sätt? "Undantag för svensk vapenexport får inte göras till krigförande länder utom i de fall...." Vad skall det stå sedan??

Saudiarabien borde vara en storm i ett vattenglas jämfört med detta. För övrigt tycker jag inte att Sverige borde tillverka eller sälja vapen till någon. Det svenska försvaret borde dessutom vara icke-militärt och inrikta sig mot de reella hot som finns mot landet och dess invånare. De hoten handlar om helt andra saker än att ryssarna eller danskarna kommer och tar oss.