Brev till Exportkontrollrådet, Inspektionen för strategiska produkter, och Utrikesdepartementet den 29 november 2022

Till Exportkontrollrådet, Inspektionen för strategiska produkter, och Utrikesdepartementet

Denna skrivelse handlar om tillämpning av lagen om krigsmaterial (1992:1300) när det gäller vapenexport till Turkiet, speciellt avseende de befogenheter Inspektionen för strategiska produkter, Exportkontrollrådet och regeringen har för att besluta om avsteg från vad lagen föreskriver.

Bakgrund

Den 15 oktober 2019 återkallade ISP samtliga gällande utförseltillstånd rörande försäljning av krigsmateriel till Turkiet. Regeringen har dessutom avslagit 28 ansökningar om vapenexport till Turkiet under perioden 2001-2020. "Den 15 oktober 2019 återkallade ISP samtliga gällande utförseltillstånd rörande försäljning av krigsmateriel till Turkiet. Skälet för ISP:s beslut var i första hand att regeringen den 10 oktober 2019 genom utrikesministern uttalade att Turkiets militära operation i Syrien strider mot de folkrättsliga reglerna och FN-stadgan. Därtill ställde sig den 11 oktober 2019 samtliga partier i riksdagen bakom regeringens förslag att EU skulle införa ett vapenembargo mot Turkiet" (källa Regeringens skrivelse 2021/22:114). 

Enligt gällande bestämmelser finns det flera kriterier som utgör hinder för svensk vapenexport till andra länder:

Enligt dessa bör det inte godkännas krigsmaterielexport till:

• stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,

• stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,

• stat som har inre väpnade oroligheter, eller till

• stat där allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.

 

Om det finns grava brister i demokratisk status i köparlandet ska det “utgöra hinder för export”.

2019 uppfyllde Turkiet med råge flera av dessa krav, vilket också Riksdagens alla partier var helt eniga om. Det handlade t ex om godtyckliga fängslanden av oppositionella, nedstängning av medier som kritiserade regimen, förutom anfallen mot norra Syrien. Bland annat stängdes 25 radio- och TV-stationer och 34 journalister blev av med sina presskort – för att de ansågs som ett hot mot regimen. Av samma skäl blev t ex över 20 000 lärare avstängda från att undervisa.

Nuvarande situation

Den 20 september i år meddelade Inspektionen för Strategiska produkter i ett pressmeddelande att man upphävt det tidigare förbudet mot försäljning av krigsmateriel till Turkiet, detta med hänvisning till att tolkningen av bestämmelserna påverkades av den svenska NATO-ansökan, samt att detta framförts till inspektionen av Exportkontrollrådet. Ett av de många krav Turkiet genom president Erdogan hade ställt för att godkänna Sverige som NATO-land var som bekant just att Sverige skulle exportera vapen till landet.

Redan den 20 september i år fanns det sedan tidigare signaler från president Erdogan att Turkiet tänkte invadera norra Syrien vid lämpligt tillfälle, varför ISP:s beslut redan då kunde ifrågasättas utifrån vad som sägs i lagen. Genom terrorattentatet i Istanbul den 14 november uppstod det tillfälle Erdogan väntat på. Utan att invänta resultatet av den utredning som påbörjades och utan bevis, pekades redan dagen efter kurdiska organisation i Syrien ut som skyldiga. Att den YPG-ledda regeringen i norra Syrien fördömde attentatet och inte sade sig ha något med det att göra, hjälpte inte. En vecka senare började Turkiet flygbomba kurdiska områden i norra Syrien och Irak. Bara i bombningen mot al-Hol-lägret, där över 73000 personer förvaras, c a 70% kvinnor och barn (inklusive flera svenska medborgare), dödades 8 vakter och ett okänt antal fångar. Uppskattningarna om hur många som dödats totalt varierar, men Turkiet säger själva att 254 “terrorister” har dödats i anfallen och att de hittills bombat över 500 mål. Detta skall jämföras med de sex personer som dog i terrorattentatet i Istanbul den 14 november. Även om de turkiska anklagelserna mot kurdiska organisationer vore riktiga, måste man rimligen betrakta bombningen mot sjukhus, skolor, fångläger och en mängd civila områden som helt oproportionerlig. 

Den turkiska regeringens agerande skapar också uppenbara spridningsrisker av den turk-kurdiska konflikten där länder som Syrien, Irak och Iran skulle kunna bli inblandade. 

Nu aviserar Erdogan att han kommer att gå in med marktrupper i de områden han tidigare bombat.  Om Sverige exporterar vapen till Turkiet, kommer de med största sannolikhet att användas i anfallskriget mot kurdiska områden. Det är precis sådant som den svenska vapenexportlagstiftningen är utformad för att förhindra.

Utrymme för att göra avsteg från lagen

Jag tror att ni som läser detta är mycket väl medvetna om att allt jag skrivit ovan är sant och riktigt, och att den svenska vapenexportlagen borde omöjliggöra svensk vapenexport till Turkiet under nuvarande omständigheter. Den frågan som uppstår är i så fall om den svenska NATO-ansökan medger att regeringen och olika myndigheter gör avsteg från lagen. Men även detta, d v s undantag från lagens bokstav och mening, regleras i lagen. Så här står det:

Lag (1992:1300) om krigsmateriel

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd enligt första stycket, när det gäller utförsel av krigsmateriel ur landet eller lämnande av tekniskt bistånd utanför landet till ett annat land inom EES 1. om det är fråga om transitering, 2. om den som för ut krigsmaterielen ur landet eller lämnar det tekniska biståndet utanför landet eller mottagaren är en del av ett statligt organ eller en del av försvarsmakten, 3. om det är fråga om leveranser som Europeiska unionen, Nato, Internationella atomenergiorganet (IAEA) eller andra mellanstatliga organisationer gör i syfte att fullgöra sina uppdrag, 4. om utförseln eller lämnandet är nödvändigt för att genomföra ett samverkande program för krigsmateriel och tekniskt bistånd mellan EES-länder, 5. om utförseln eller lämnandet är kopplat till humanitär hjälp vid en katastrof eller som gåva i en nödsituation, och 6. om utförseln eller lämnandet är nödvändigt för eller efter reparation, underhåll, utställning eller demonstration.

Som ni säkert ser, så är inte politiska hänsyn för att blidka en regim som utövar politisk utpressning mot oss något som ryms inom det som lagen föreskriver som skäl för undantag. Det finns inte ens något “tolkningsutrymme” utifrån hur lagen är skriven som skulle kunna vara skäl för ett sådant undantag i Turkiet-fallet. Turkiet är t ex inte medlem av EES och NATO har inte heller begärt att Sverige skall exportera vapen till Turkiet för att NATO skall kunna" fullgöra sina uppdrag” – flera NATO-länder har tvärtom uppmanat Turkiet att avstå från att anfalla och invadera norra Syrien, där för övrigt NATO-trupper som samarbetar med den kurdiska milisen är stationerade och själva skulle kunna bli utsatta för de turkiska anfallen.

Både regeringen och dess myndigheter är skyldiga att följa sina egna lagar. Allt annat är brottsligt. Det är en princip som gäller för alla medborgare, oavsett vilken position de har i samhället. Exportkontrollrådet och ISP måste därför göra samma sak som 2019: omedelbart återkalla eventuella tillstånd som givits för vapenexport till Turkiet och stoppa framtida vapenexport så länge Turkiet fortsätter med sina aggressioner mot andra länders territorium. Den svenska regeringen borde i likhet med USA och många andra länder bestämt uppmana Turkiet att avstå från att anfalla och invadera områden i Syrien och Irak. Att Sverige har ansökt om NATO-medlemsskap har inte med saken att göra. Lagar måste följas.

Med vänliga hälsningar

Krister Håkansson