Hej, David och tack för ditt svar!
Jag förstår att det är vår ansökan till NATO som påverkat helhetsbedömningen och också att den inom regelverket kan göra det. Men samtidigt finns det som du skriver internationella förpliktelser som är överordnade, och en av de starkaste är förmodligen FN:s konvention om medborgerliga och mänskliga rättigheter, som ju Sverige har skrivit under. Några av de mest grundläggande rättigheterna är
- Rätt till frihet och säkerhet
- Rätt till en rättvis rättegång och effektivt rättsmedel
- Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
- Yttrandefrihet
I regeringens rapport ”Turkiet – Mänskliga rättigheter. Demokrati och rättsstatens principer 2021” konstateras bl a:
Respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande. Situationen präglas av det tvååriga undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket 2016 och påföljande lagändringar, vilka har försvagat viktiga demokratiska kontrollmekanismer och stärkt presidentämbetet ytterligare. Inte minst rättsväsendets oberoende och rättssäkerheten har undergrävts. Europadomstolens domar verkställs inte konsekvent. Korruption fortsätter att vara ett utbrett problem.
Lagar mot terrorism och brott mot staten, liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker. Detta gäller även oppositionspolitiker, särskilt från det prokurdiska Folkets demokratiska parti (HDP).
Den negativa utvecklingen fortsätter avseende yttrande-, press- och informationsfriheten, med trakasserier av rättslig karaktär, frihetsberövanden, hot och våld mot journalister, övervakning, regleringar och självcensur.
Det civila samhället i Turkiet är aktivt, men dess utrymme att verka krymper, bland annat som ett resultat av nya lagar. Rättsliga åtgärder och andra efterräkningar mot människorättsförsvarare och advokater som försvarar oppositionella har ökat. Hbtqi-personer utsätts regelbundet för diskriminering.
Vi kan säkert vara överens om att situationen i Turkiet inte har förändrats sedan rapporten skrevs, i varje fall inte till det bättre?
Det var med just dessa skäl som ISP tidigare kom fram till att vapenexporten till Turkiet bör upphöra: Skälet för ISP:s beslut var i första hand att regeringen den 10 oktober 2019 genom utrikesministern uttalade att Turkiets militära operation i Syrien strider mot de folkrättsliga reglerna och FN-stadgan.
Frågan som uppstår är alltså: Strider inte motsvarande militära operation 2022 mot de folkrättsliga reglerna på samma sätt som de gjorde för några år sedan? Tillhör inte FN-stadgan och de folkrättsliga reglerna sådant som även 2022 bör vara överordnat försvarspolitiska intressen – och därmed utgöra hinder för vapenexport till ett land som Turkiet under nuvarande regim?
Jag tycker en intressant historisk parallell är beslutet att tillåta Tyska Riket att transportera vapen och trupper till Norge under andra världskriget: Försvarspolitiskt var det väl motiverat eftersom det bidrog till att hålla Sverige utanför kriget. Men i förhållande till folkrättsliga principer och en FN-stadga som då fortfarande inte existerade, var det förstås totalt oacceptabelt. Det är en skam som svenskar fortfarande bär på, över ett halvsekel senare. Hur många norrmän som dödades till följd av det beslutet får vi aldrig veta, bara att det måste ha varit ett mycket stort antal.
I dag vet vi att Turkiet angriper den kurdiska minoriteten i norra Syrien och i Irak, förutom att landet i övrigt bryter mot flera folkrättsliga principer genom förföljelser av oliktänkande och på mycket lösa grunder utpekar medborgare som ”terrorister”. Vi kan också vara säkra på att svenska vapen vi säljer till den turkiska regimen kommer att användas för att döda ett okänt antal kurder och andra invånare i de områden som attackeras.
Hur ser du på ovanstående invändningar mot beslutet att tillåta vapenexport till Turkiet 2022? Är inte FN-stadgan och folkrättsliga principer överordnade ett politiskt intresse som att bli NATO-medlem?
Som jag ser det utnyttjar president Erdogan sitt veto för att tvinga oss till handlingar och uttalanden som strider både mot våra internationella förpliktelser och mot vad vi själva vill och tycker. Det värsta är att vi förnedrar oss själva genom att ställa upp på ett sätt som i mina ögon skulle kunna handla om korruption: Lagens definition av bestickning är att ”försöka påverka beslut, gynnande av utfall genom muta eller annan s.k. otillbörlig belöning. (Se kap 17, § 7 i brottsbalken.) Vi säljer vapen till någon vi inte borde och i gengäld hoppas vi att det leder till att Erdogan låter oss bli medlemmar i NATO.
Till saken hör att jag inte tror Erdogan kommer att nöja sig med detta. För varje eftergift vi gör, kommer han att kräva nya, precis som han har gjort med den växande listan av personer som han vill ha utlämnade. Erdogan är en affärsman i politikens värld som försöker få ut det mesta möjliga och spela ut olika parter mot varandra. Ni som beslutar om Sveriges väg i detta borde också fundera på hans relationer med Rysslands president, Vladimir Putin, som han har goda förbindelser med: Vilka förmåner har Erdogan fått av Putin för att hindra Sverige och Finland från att bli medlemmar i NATO?
Vänliga hälsningar
Krister Håkansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar